I ÅRETS MARGINAL Slottsbal Konungen och drottningen gav den 27 januari supé med bal för prinsessan Margaretha och hennes vänkrets, omkring 170 personer. Bilden visar två av gästerna, Viveka Wesström och Cecilia Berch. Farväl till världens flärd Markisen och markisinnan de Vogue — markisen är huvudman för en av Frankrikes rikaste och mest berömda adelssläkter — beslöt att skiljas och gå i kloster efter 35 års äktenskap. Markis Melchior de Vogue lämnade alla de ledande befattningar han innehaft inom finans-och industrivärlden, sitt slott och sina egendomar för att inträda i Benediktinorden, medan hans hustru blev nunna i Marie Himmelfärdsorden i Paris. Som medlem av denna orden kommer hon att ta sig an och förpläga Paris sjuka och fattiga och hon kommer nu att färdas till fots genom de gator, där hon tidigare kördes i lyxbil. * Rasjön berättar 1 slutet av oktober utkom en av Gustaf Andersson i Rasjön, folkpartiledare 1935—44, författad memoarbok, Från bondetåget till samlingsregeringen. Han berättade däri att vid samlingsregeringens tillkomst i december 1939 krävde högerledaren Bagge, att Sandler skulle stå kvar som utrikesminister. Detta gick de andra partierna icke med på. Högerns kandidat till posten var därefter bankdirektör Jacob Wallenberg, medan folkpartiet framförde godsägare Bo von Stockenström. Till sist enade man sig om Günther. Chefen för försvarsstaben general Rappe föreslog under Finlands vinterkrig 1939—40, att Sverige skulle ingripa på Finlands sida med fyra arméfördelningar. Cheferna för armén, flottan och flyget avrådde bestämt. När tyskarna den 9 april 1940 hade anfallit Danmark, beslöt regeringen mobilisera alla stridskrafter. Dåvarande kronprins Gustaf Adolf hade förordat denna åtgärd, medan däremot konung Gustaf V önskade en försiktig mobilisering, så att denna icke skulle väcka misstankar för aggressiva avsikter. Enligt Rasjöns uppgifter framförde konung Gustaf genom Per Albin Hansson ett hot om abdikation — därest icke regeringen biföll det tyska kravet midsommaren 1941 på transite-ring av den tyska divisionen Engelbrecht från Norge till Finland genom Sverige — redan vid regeringens första sammanträde angående denna fråga. Enligt tidigare uppgifter omnämndes det påstådda hotet först inför den socialdemokratiska partigruppen. Under de häftiga dispyterna i regeringen om denna sak ansåg Ernst W ig forss, att Sverige hellre borde taga ett krig än ge vika. Två tentamensaffärer Två tentamensaffärer, en vid Stockholms högskola och en vid Lunds universitet, väckte åtminstone i akademiska kretsar stor uppmärksamhet. 1 Stockholm var det en kvinnlig jur. stud, fru Barbro Blomberg, som ansåg sig orättvist kuggad i rättshistoria av professor Jan-Eric Almquist och därför begärde offentlig tentamen. Sådan utsattes till lördagen den 5 mars, men då var det professorn som inte infann sig — han hade tagit tjänstledighet från samma dag — utan en vikarie, en jur. dr från Uppsala. T entanden ansåg att under sådana förhållanden ingen anledning fanns till offentlig tentamen, varför hon begärde tentamen i vanlig ordning och godkändes. Saken togs upp av studierådet vid högskolan, av stats- och rättsvetenskapliga fakulteten och av rektorsämbetet och resulterade i att professorn fick en erinran av rektor. Affären i Lund inträffade den 17 maj, då professorn i nordiska språk Ivar Lindquist på en gång kuggade ej mindre än 50 studenter i en skriftlig tentamen, då de ej kunnat besvara första frågan i provet. Han utsatte ny tentamen först till hösten men genom snabbt ingripande av universitetets rektor blev det omtentamen redan i juni. * 211