MÄRKLIGARE DÖDSFALL I UTLANDET Hans Hedtoft Danmarks statsminister Hans Hed-toft påträffades på lördagsmorgonen den 29 januari död på sitt rum på Grand hotell i Stockholm, där han bodde under Nordiska rådets då pågående session. Dödsorsaken konstaterades vid rättsmedicinsk undersökning vara blodpropp i hjärtat. Dödsbudet vållade djup förstämning ej blott i Danmark utan i hela Norden. Kung Gustaf Adolf gjorde ett personligt kondoleansbesök på danska ambassaden och avsände ett kondoleanstelegram till kung Frederik av Danmark, statsminister Erlander framförde på förmiddagen sina och regeringens kondoleanser till den danska delegationen i Nordiska rådet, och utrikesminister Undén avlade kondoleansbesök hos danske ambassadören Mon-rad-Hansen. Statsminister Hedtofts stoft fördes med Nordexpressen till Köpenhamn och med tåget följde samtliga danska regeringsmedlemmar som rest till Stockholm. Hans Hedtoft var född i Aarhus 1903 och hade sina rötter i den danska arbetarklassen framför allt genom modern som inspirerade sonen till politisk och facklig verksamhet från tidiga tonåren. Han kom in som lärling i grafikerbranschen och blev vid nyss fyllda 15 år ordförande i branschens lärlingsförening. Vid 26 års ålder blev han sekreterare i den socialdemokratiska riksdagsgruppen och sex år senare partiets sekreterare. Han betraktades då som Staunings självskrivne efterträdare men den tyska ockupationen gjorde detta om intet. Hedtoft hörde till dem som tyskarna starkast misstrodde och han tvingades att officiellt lämna partiarbetet. I bakgrunden fortsatte han dock att spela en inflytelserik roll. Efter befrielsen var han också mogen för sitt första regeringsengagemang, i det han inträdde som arbets- och socialminister i Vilhelm Buhls samlingsregering samtidigt som han blev socialdemokratiska partiets ledare. Under de år som närmast följde var hans klarsynta avvisande av varje samröre med kommunisterna en insats av bestående värde. Hans dröm att bli regeringschef infriades 1947, då han ställde sig i spetsen för en socialdemokratisk minoritetsregering. Efter tre år avlöstes denna av en borgerlig regering men 1953 kom han åter som statsminister. Under alla parti- och rikspolitiska förvecklingar förblev Hedtoft en hängiven anhängare av det nordiska samarbetet och ingen nedlade sådana ansträngningar som han på att överbrygga motsättningarna 1949 vid förhandlingarna om ett skandinaviskt block. När misslyckandet var ett faktum såg han dock Danmarks väg klart utstakad. I medvetandet om att landet måste ha militärt stöd utifrån genomförde han anslutningen till Atlantpakten. Denna sida av hans gärning vann varm uppskattning även bland dem som politiskt tillhörde ett motsatt läger. Under rubriken ”En förlust för Norden” skrev sålunda SvD:s huvudredaktör Ivar Anderson bl. a.: ”Vänner och politiska motståndare enas vid Hans Hedtofts bår i tacksam erkänsla för vad han varit och velat för detta samarbete. Han var en dansk realist, som alltid sökte utvägar att övervinna svårigheterna och ogärna ville låta principiella hinder stå i vägen för en praktisk lösning. Fri från dogmatism, enkel, naturlig och hjärtlig i sitt uppträdande var Hans Hedtoft en personlighet av ganska säreget slag i Nordens offentliga liv.” 268