Albert Einstein En av världens främsta vetenskapsmän genom tiderna, den tyskfödde fysikern Albert Einstein, avled på morgonen den 18 april oväntat i Princeton, New Jersey, USA. Han var vid sin död 76 år gammal. Albert Einstein var född i Ulm i Württemberg av judiska föräldrar och var några år professor i Zürich, innan han 1914 kallades till preussiska vetenskapsakademien och blev föreståndare för det fysikaliska institutet vid Kaiser Wilhelm-Gesellschaft. Han kunde där fritt ägna sig åt forskning, tills Hitler drev honom liksom en rad av Tysklands mest lysande forskare i landsflykt. Einstein mottogs med öppna armar i USA och fick en forskningsprofessur vid det berömda Institute for Advanced Studies i Princeton, vars förnämsta prydnad han förblev till sin död. Arkimedes’, Newtons och Gauss’ like satte lektor Tord Hall som rubrik på sin minnesruna i Svenska Dagbladet över den frejdade forskaren. Han skrev i denna bl. a. följande: Eftervärlden kommer alltid att söka upp den tyska tidskriften Annalen der Physik av år 1905. Där publicerade Einstein vid 26 års ålder i sitt och därmed den moderna naturvetenskapens märkliga kulminationsår tre avhandlingar, som var och en skulle ha räddat sin författare undan glömskan. Det var teorien för den s. k. Brownska molekylarrörelsen, som sedan experimentellt bekräftades av bland andra The Svedberg, teorien för den fotoelektriska effekten, för vilken Einstein fick 1921 års Nobelpris i fysik och som fått en mångsidig praktisk tillämpning bl. a. i televisionen, samt den speciella relativitetsteorien, där Einstein för att använda en summarisk formulering genom en analys av begreppet samtidighet kullkastade den klassiska fysikens uppfattning av absolut tid och absolut rum. Som en lika sällsam som fruktansvärd konsekvens av den speciella rclativitetsteoriens formler framkom satsen om energiens och massans ekvivalens, vilken sedan fick en för alla fullt fattbar bekräftelse i form av atombomben. År 1916 framlade Einstein den allmänna relativitetsteorien, som generaliserade hans tidigare tankegångar om tiden och rummet. Han kunde där bl. a. förutspå en ljusstråles ”krökning” i närheten av en tung massa, och hans berömmelse i det allmänna medvetandet härrör kanske i första hand från det faktum att hans profetia kunde bekräftas av observationer vid totala solförmörkelser. Einsteins livslånga strävan gick ut på att förena de två huvudteorierna i samtidens fysik, den kontinuerliga allmänna relativitetsteorien och den diskontinuerliga kvantumteorien till en enda enhetlig teori. Med hela kraften av sitt geni arbetade han under ett halvt sekel på sina tensorekvationer, som han utvidgade, omformade, modellerade och slipade till en mångdimensionell bild av universum. Han stod under senare år ganska ensam, men monumentet skall bestå. ”Atomålderns fader” var det hedersnamn den amerikanska allmänheten gav Albert Einstein. Han deltog dock aldrig praktiskt i konstruktionen av atombomben men ett brev från honom 1939 till president Roosevelt kan anses i hög grad ha medverkat till en snabbt accelererad atomforskning och byggandet av de väldiga ”atombombfabrikerna” i Tennessee. Einstein förklarade i detta brev att atomenergi var möjlig att framställa och att tyskarna var på god väg att lösa problemet. Men när atomkraften insattes mot Hiroshima och Nagasaki blev han djupt upprörd. ”Världen står inför en kris av enorma mått”, yttrade han. ”Atomkraften har ändrat allt utom vårt tänkesätt och därför driver vi mot en katastrof utan motstycke”. 269