Alexander Papagos Tyko Sallinen (Se efterf. sida) Robert Sherwood (Se efterf. sida) Cordell Hull Cordell Hull, USA:s utrikesminister från januari 1933 till november 1944 och 1945 tilldelad Nobels fredspris av norska stortingets Nobelkommitté, avled den 23 juli på ett sjukhus i Washington, där han de senaste åren vårdats. Han hade varit sjuklig alltifrån sin avgång som utrikesminister och drabbades 1954 av en hjärnblödning, som förvärrade hans tillstånd. Han var vid sin bortgång 83 år gammal. Hull var 62 år gammal och en ledande man i senaten, när president Roosevelt tog honom till sin utrikesminister, en post som han innehade i elva år eller längre än någon landsman före honom. Han var övertygad frihandlare och genomdrev redan 1934 i kongressen reciproka handelsavtal genom vilka USA:s då skyhöga tullmurar revs ned med i vissa fall 50 procent, ett stort steg mot ökade handelsförbindelser länderna emellan. Han verkade även för att skapa en ”den goda grannens politik” gentemot Latinamerika och drog därmed ett streck över all inblandning från USA:s sida i de latinamerikanska republikernas inrikespolitik. Därmed inleddes en ny era i förhållandet till dessa. Senare stod han vid Roosevelts sida först i dennes försök att avvända det andra världskriget och därefter i stödet åt de allierade genom bl. a. så betydelsefulla åtgärder som jagaröverlåtelsen till England och det stora lend-lease-programmet. Han var en av de främsta upphovsmännen till Förenta nationerna och betecknades av Roosevelt vid sin avgång som ”FN:s fader”. President Eisenhower hyllade från Genève Hulls långa och fruktbärande arbete för freden, och från hela Amerika och från utlandet ärades minnet av den man, vilken under USA:s kritiska övergångsperiod från isolationism till aktivt ledarskap skapade grundlinjerna för landets utrikespolitik. Alexander Papagos Greklands regeringschef fältmarskalk Alexander Papagos avled den 4 oktober efter långvarig sjukdom. Han var född 1881. Sin största berömmelse vann Papagos, då den grekiska armén vintern 1940—-1941 under hans ledning kastade tillbaka Mussolinis numerärt överlägsna och bättre utrustade angreppsstyrkor. Sedan Hitlers balkanarmé ockuperat Grekland på våren 1941 stannade Papagos kvar i sitt land men fördes två år senare av nazisterna till koncentrationsläger i Tyskland. Han befriades vid krigets slut, blev 1949 den återupprättade grekiska vrméns överbefälhavare och ledde slutkampen mot kommunistrebellerna. Senare trädde han i spetsen för en ny politisk rörelse, Grekisk samling, vilken vid valen hösten 1952 vann en överväldigande seger. Papagos bildade regering och lyckades ge det av partistrider sönderslitna landet ett välbehövligt lugn. Snart uppstod dock nya slitningar, kommunalvalen 1954 visade en för regeringen oroande tendens och dess prestige minskades ytterligare till följd av motgångarna i Cypernfrågan. Under regeringschefens långvariga sjukdom uppladdades en politisk kris, som hotade att leda till nya upprivande partistrider. 18 273