Tyko Sallinen Den finske målaren Tyko Sallinen avled den 18 september. Han var född 1879. I sin minnesruna i Svenska Dagbladet betecknade dr Gotthard Johansson Sallinen som Finlands störste nutida målare. Han och hans kamrater i den 1916 bildade Novembergruppen vände sig mot den nationella romantik i finländskt måleri som representerades av bland andra Edelfelt och Gallen-Kallela inte bara av konstnärliga skäl utan därför att de företrädde en helt ny uppfattning av det nationella. De trängde längre ner i folkdjupet, de målade finsk allmoge med en nästan ursinnig lust att ta fram det kantiga och otympliga i människorna och det finska landskapet i hela dess fattigdom och ödslighet, men på ett sådant sätt att själva fattigdomen och fulheten fick en kärv och ädel glans, som inte bara låg i det måleriska. Sallinens stora period blev av relativt kort varaktighet. Den omfattar knappast mera än ett decennium, omkring 1910 till 1920, då nära på alla hans nu nästan klassiska verk tillkom. Vad han senare under ett långt liv skapade var i allmänhet svagare upprepningar. Robert Sherwood Den amerikanske dramatikern Robert Sherwood avled den 14 november i en ålder av 59 år. Han stod i första ledet bland den generation unga amerikanska dramatiker som under 1930-talet avlöste Eugene O’Neill. Om den bortgångne skrev i Svenska Dagbladet Stig Torsslow bl. a.: Sherwood gjorde sig först känd som elegant komediförfattare med sin genombrottspjäs The Road to Rome (1927), behandlande kampen mellan Hannibal och Fabius Maximus. Även i fortsättningen förläde han ofta handlingen i sina pjäser till Europa, så t. ex. i Waterloo Bridge från 1920, i Sverige mest känd genom filmversionen ”Dimmornas bro”, samt den charmfyllda komedien Reunion in Vienna (1931). Vid mitten av 30-talet började Sherwoods produktion delvis ändra karaktär. Hans pjäser är inte längre bara intelligenta kommentarer utan formar sig till kraftfulla inlägg i den aktuella tidsdebatten, fyllda av övertygelse och personlig kamp. Första gången märktes det på allvar i ”Den förstenade skogen” (1935), även den i Sverige bäst känd genom filmversionen med Leslie Howard. Med ännu större kraft tog han till orda i ’Tdiot’s Delight” (1936), under namnet ”Mitt i Europa” uppförd av Dramatiska teatern. Den forne pacifisten i Sherwood försvann alltmer och under tidens tryck växte en klar aktivist fram. Med ett exempel ur USA:s egen historia ”Abe Lincoln in Illinois” (1938) sökte han visa sina landsmän att krig ibland är det enda medlet att försvara omistliga värden. I ”There shall be no Night” (1941) förläde han handlingen till Helsingfors under vinterkriget och tog lidelsefullt parti: hellre krig än slaveri. Därmed tystnade Robert Sherwood som dramatiker. Han lämnade litteraturen för att i handling kämpa för de ideal, som med oemotståndlig kraft fyllde hans liv. Det är känt att han som vän stod Franklin D. Roosevelt nära och tog del i dennes politik samt var en förespråkare för att USA skulle bryta sin isolationism. Det kan sägas att han medvetet offrade sin karriär som konstnär för att i stället ägna sina krafter åt det arbete i mänskliga värdens tjänst, vilket han i dagens situation fann vara viktigare. Leopold Amery, brittisk politiker (* 1873— t 16/9). Efter akademiska studier i Oxford var han först journalist och var under sydafrikanska kriget Times’ chefskorrespondent i Kapstaden. 1911 invaldes han i underhuset, blev efter första världskriget medlem av regeringen som understatssekreterare för kolonierna, avancerade sedan till sjöminister och kolonialminister. Under 1930-talet tillhörde han den lilla grupp konservativa i underhuset som stödde Churchill och skarpt kritiserade Neville Chamberlain. Han fick sedan plats i den nationella samlingsregering som Churchill bildade. Efter kriget skrev han sina memoarer ”My political Life”, av vilka vid hans död tre volymer hade utkommit och fört skildringen fram till maj 1940. Arthur Deakin, engelsk fackföreningsledare (* 1890—t 1/5). Han drabbades av ett slaganfall medan han talade vid ett förstamajmöte i Lei-cester. Han blev generalsekreterare i transport-och grovarbetarförbundet — världens största fackförbund med 1 300 000 medlemmar — då Ernest Bevin blev utrikesminister i labourregerin-gen 1945. Deakin tillhörde deciderat högerflygeln inom brittiska arbetarpartiet och var den främste motståndaren till Aneurin Bevan och dennes anhängare. Robert Douglas, huvudman för svenska grev-liga ätten Douglas, tysk storgodsägare (* 1880— t 26/8). Han utbildade sig till jordbrukare vid lantbruksskolan på Bjärka-Säby, i Württemberg och vid universitetet i Freiburg i Baden. 1908 tillträdde han fideikommisset Langenstein och några år senare godset Mühlhausen. Han var en föregångsman inom tyskt jordbruk och utsågs 1924 till ordförande i tyska lantbrukssällskapet. Ilmari Hannikainen, finsk tonsättare, professor (* 1892—t genom drunkning 25/7). Efter utbildning vid Helsingfors musikinstitut samt i Wien, Petersburg och Paris debuterade han 1914 som pianist och konserterade därefter i de flesta av Europas länder och i USA. 1925 blev han förste pianolärare vid Sibeliusakademien och 1939 pro- 274