Premierminister Eden var i livlig verksamhet under valkampanjen och ses här deltaga i ett valmöte i Middlesex. våren presenterat en budget med vissa skattelättnader, framlade på hösten en till-läggsbudget i åtstramningens tecken, avsedd att nedbringa konsumtionen och investeringarna och att öka produktionen och sparandet. Ett beslut av regeringen att atomindustrien skulle sätta i gång tillverkning av vätebomber oroade många britter, men statsledningen hävdade att landet måste hålla sig i täten även på detta rustningsområde. Årets sista månad medförde stora politiska förändringar. Arbetarpartiets ledare Clement Attlee avgick. Till hans efterträdare valdes Hugh Gaitskell. Herbert Morrison, som i 20 år varit Labours ”kronprins”, avgick som vice partichef. Den tredje kandidaten, vänsterflygelns ledare Aneurin Bevan, kunde mänskligt att döma inte längre hoppas på att någonsin nå ledarposten. Kort före årsskiftet vidtog Eden en av de konservativa länge begärd regeringsombildning. Butler blev lord-sigillbevarare och underhusets ledare. Till ny finansminister utnämndes H. Mac-millan, och Selwyn Lloyd blev utrikesminister. Omplaceringarna fick emellertid ett blandat mottagande. Västtyskland suverän stat Bonnrepubliken upptogs officiellt i Atlantpakten i maj månad samtidigt som Västeuropeiska unionen kunde konstitueras efter ratificering av 1954 års Parisavtal. Ockupationsstadgan för Västtyskland upphävdes, och de allierades överkommissarier ackrediterades som ambassadörer. Heinrich von Brentano blev utrikesminister och Theodor Blank försvarsminister. Det delade Tysklands problem stod i storpolitikens brännpunkt men förblev olöst (se avsnittet om Genèvekonferenserna), Bonn trädde likväl i direkt kontakt med Moskva; på rysk inbjudan besökte förbundskansler Adenauer Sovjetunionen 327