NORDEN 1955 DANMARK Av redaktör EJNAR NIELSEN Danmarks regering 1954: se SvD Å. XXXI. Den 29 februari avled statsminister Hans Hedtoft, varefter utrikesminister H. C. Hansen efterträdde honom med bibehållande av utrikesministerposten. Den i augusti 1955 rekonstruerade danska regeringen: H. C. Hansen, stats- och utrikesminister. Viggo Kampman n, finansminister. Johannes Kjærböl, bostadsminister och minister för Grönland. Carl Petersen, inrikesminister. Niels Ström, socialminister. Christian Christiansen, fiskeriminister. Rasmus Hansen, försvarsminister. Jens Smörum, jordbruksminister. Jens Otto Krag, ekonomi- och arbetsminister. Julius B omho 11, undervisningsminister. Bodil Koch, kyrkominister. Lis G r o e s, minister för handel, industri och sjöfart. Hans Häkkerup, justitieminister. Kai Lindberg, minister för offentliga arbeten. Ernst Christiansen, minister utan portfölj med särskild uppgift att bevaka ärenden rörande Nationernas förbund och Europarådet. När utrikesminister H. C. Hansen övertog statsministerposten efter statsminister Hans Hedtofts död i Stockholm den 29 februari, var de inrikespolitiska problem, som den danska socialdemokratiska minoritetsregeringen hade att brottas med, på intet sätt nya för honom. Hedtoft och han hade i åratal gemensamt och med mandat från De samvirkende Fagforbund (danska LO) lett den socialdemokratiska politiken på gott och ont. I samarbetet supplerade de två männen varandra. H. C. Hansen var i högre grad än Hedtoft taktikern, den som präglade de politiska småmynt en minoritetsregering måste ha i reserv; men Hedtoft var den som partiets väljare först och främst litade till, och långt utanför partikamraternas krets var han i ovanligt hög grad avhållen och högt värderad för sin öppna vänlighet och hjärtlighet. Ingen dansk politiker hade haft en större vänkrets. Både stats- och utrikesminister Den nye statsministerns första åtgärd gav under året anledning till många spekulationer: han behöll utrikesministerposten. Detta tyddes, säkert med orätt, som ett utslag av böjelse för maktkoncentration. Med större rätt karakteriserades det som ett tillkännagivande för regeringens stödparti, radikala vens tre (vänsterliberalerna), att regeringens rekonstruktion inte var slutgiltig och att det vid den definitiva ombildningen kunde komma att finnas plats för ministrar från stödpartiet, dock näppeligen i utrikesdepartementet med hänsyn till de radikalas ovilja mot A-pakten och NATO, det nordatlantiska försvarssamarbetet. Det tyddes även som ett utslag av att H. C. Hansen erkände att den tidigare mycket gynnade handelsministern, nu arbets- och ekonomiministern Jens Otto Krag, fortfarande inte var mogen för den betydelsefulla utrikesministerposten. Under de tio månaderna efter det H. C. Hansen övertog regeringen appellerade han inför riksdagen i särskilt hög grad till samarbetsviljan och betonade inför partiet att de sociala reformernas tid inte finge vara förbi. Tvingad av omständigheterna kunde han inte på någon punkt föra den givmilda politik han 1953 blev 334