att hyresregleringen skulle revideras. Stor blev revisionen dock inte på grund av att regeringspartierna i riksdagen vägrade att stödja regeringens förslag, men avsevärda lättnader genomfördes likväl under årets gång. I slutet av året antogs en ny hyreslag, som utgjorde ett betydelsefullt steg mot en total frigörelse från regleringen. Skillnaden mellan de båda hyresnivåerna, den i gamla hus och den i nya, höll på att småningom utjämnas. Då maktlagen föll, berövades regeringen sina fullmakter att fortsätta rollen som reglerare av lönerna och den tvingades att avstå från sin ställning som ett slags tredje part på lönemarknaden. Att regeringen var beredd på en sådan utgång framgick av att den hade några lagförslag i beredskap, vilka skulle ersätta maktlagens bestämmelser angående bl. a. priserna. Av dessa s. k. surrogatlagar fälldes dock den, som avsåg priserna på inhemska produkter, även om den fällande oppositionen närde vissa farhågor för de konsekvenser, som frigivningen skulle medföra. Som ett välkommet steg mot en större frihet karakteriserade man också den ökade liberalisering av utrikeshandeln som ägt rum. Här införde man en automatisering, som dock gav utrymme för önskningar om en utvidgning av den liberalisering, som konsumenterna önskade men som hemmamarknadsindustriernas företrädare betraktade med en viss oro. De tre stora händelserna Det som menige man under åtskilliga år framåt kommer att förknippa med minnet av år 1955 är likväl tre händelser med utrikespolitisk anknytning. Den första är Porkalaområdets återförening med landet. Nyheten därom, offentliggjord i mitten av september, överskuggade allt vad man tidigare erfarit under de gångna månaderna. Den 19 september hade två fördrag avslutats i Moskva. Genom det ena återfick Finland Porkalaområdet och genom det andra förlängdes vänskaps-och biståndspakten av år 1948 med 20 år. Den 4 oktober godkände riksdagen på utrikesutskottets förslag fördragen, som ratificerades av presidenten den 7 oktober. Den 28 oktober beslöt riksdagen, sedan samma utskott funnit anslutningen till Nordiska rådet önskvärd, godkänna denna anslutning. Något senare godkändes Nordiska rådets stadga, som antogs den 13 december. Samtidigt antogs den separata lagen om val av ombud till rådet. Till samma kategori av stora händelser hör Finlands inval den 12 december, jämte sjutton andra länder, till Förenta nationerna. Därmed blev den bestämmelse i fredsfördraget av år 1947 uppfylld, som säger att de allierade och associerade makterna förbinder sig att medverka till Finlands inval i FN. Väl var man på de flesta håll medveten om att Porkalas återförening skulle medföra en mängd problem beträffande ersättningen och inflyttningen och man visste likaså, att medlemskapet i Förenta nationerna skulle skapa en del svårbemästrade lägen, men man gladdes likafullt över det skedda. Den 27 november hade president Paasikivi fyllt 85 år och den 8 december fyllde Jean Sibelius 90 år, vilket gjorde att Finland ånyo på ett fördelaktigt sätt kom i rampljuset. Skuggan över det hela var presidentvalskampanjen, förd med yttersta intensitet, emedan föga mer än två veckor återstod från årsskiftet till dess elektorsvalet skulle äga rum. Här befann sig medborgarna i den egendomliga situationen att nödgas träffa sitt val mellan sex presidentkandidater; det högsta antalet hade dittills varit tre. Propagandan hade vissa bitoner, som varje god medborgare hoppas snart skall vara glömda. Mycket av det som sades och gjordes i Finlands inrikespolitiska liv under år 1955 måste ses mot den ganska olustiga bakgrund, som presidentvalskampanjen utgjorde. 350