av svenska folkets fasta beslutsamhet att värna sin frihet och sitt oberonede. Under hela denna tid har Sverige stått utanför militära allianser och blockbildningar. Denna traditionella svenska neutralitet innebär givetvis icke en strävan att isolera sig från den omgivande världen. Internationell handel och samfärdsel är ett livsvillkor för Sverige. Impulser och kontakter utifrån berikar vår kultur och vårt samhällsliv. Vi söker efter måttet av vår förmåga deltaga i och aktivt stödja det arbete, som i fredens och det internationella samförståndets tjänst bedrives inom Förenta nationerna. Sveriges historia är sedan sekler tillbaka sammanvävd med edert lands historia. Blodiga strider och förhärjande konflikter under tidigare epoker har avlösts av en snart 150-årig fredsperiod. Det är min fasta förvissning att förutsättningar består för vänskap mellan våra folk. Det är min varma förhoppning att fred och framsteg skall prägla våra länders utveckling. Ankomstdagen upptogs för övrigt bl. a. av officiella visiter hos Bulganin och Molotov, och på kvällen gav ambassadör Rolf Sohlman middag på svenska ambassaden för ressällskapet från Sverige. Långfredagen, som i Ryssland var vanlig vardag — den ryska påsken infaller som bekant på annan tidpunkt än hos oss — inleddes med att de svenska regeringsmedlemmarna besökte president Vorosjilov i Högsta sovjet i Kreml, varefter marskalk Bulganin gav lunch, i vilken deltog kommunistiska partiets chef, förste sekreterare Krusjtjev, utrikesminister Molotov, vice regeringscheferna Kaganovitj, Suburov och Pervuchin m. fl. Här framförde hr Erlander å den svenska delegationens vägnar ett tack för den gästfrihet som redan kommit dem till del, uttryckte sin glädje över att få stifta personlig bekantskap med framträdande personligheter i Sovjetunionen och sin övertygelse att ett öppet och vänskapligt tankeutbyte vore av betydande värde för vårdande och utveckling av förbindelserna mellan de båda länderna samt fortsatte: Vi har fått ett starkt intryck av en snabb och rastlös utveckling på det tekniskt vetenskapliga och industriella området i Sovjetunionen. Den moderna tekniken framdriver överallt i världen en revolutionerande förändring av mänsklig tillvaro. I krigets tjänst kan den nya tekniken medföra en förödelse som skulle innebära ett hot mot grundvalarna för vår civilisation. I fredens tjänst kan den leda till en tidigare oanad förbättring av människornas levnadsvillkor och av möjligheterna för fredlig samverkan mellan folken. Visserligen har ett litet land som Sverige små möjligheter att påverka världsutvecklingen, men vi vill därför icke undandra oss ansvaret att efter måttet av vår förmåga söka medverka till att den tekniska utvecklingen helt länkas in på fredliga banor. Under fredagen inleddes även överläggningarna mellan representanterna för regeringarna i Sovjetunionen och i Sverige, enligt hr Erlander ”en värdefull och öppen diskussion om gemensamma frågor”. Eftermiddagen ägnade de svenska gästerna åt en över två timmar lång rundvandring i Kreml. Överläggningarna fortsatte under några timmar på lördagsförmiddagen. Statsminister Erlander var då förkyld och hes, något som observerades av partichefen Krusjtjev. Denne lät genast tillkalla ett par specialister, på vilkas inrådan hr Erlander tillbringade söndagen i sängen. Han besöktes av tre ryska läkare, alla i främsta linjen, och var på måndagen betydligt bättre. Överläggningarna under lördagen gällde så gott som uteslutande det kulturella utbytet mellan de båda länderna. Man beslöt därvid att de behandlade frågorna skulle bearbetas ytterligare av ett utskott bestående av statsminister Erlander, kulturminister Michailov och ministern för den högre undervisningen Jeljutin. I förhandlingarna deltog från svensk sida utom de båda regeringsmedlemmarna ambassadör Sohlman, utrikesrådet Jarring och ambassadrådet Petri samt från sovjetisk sida Krusjtjev, Bulganin, Molotov, utrikeshandelsminister Kabanov, Michailov, vice utrikesminister Semjonov och ambassadör Rodionov. Det tillsatta utskottet sammanträdde på måndagsförmiddagen, varvid från svensk sida en del konkreta förslag gjordes om vidgat kulturutbyte. Under överläggningarna underströks även med kraft den stora vikt man i Sverige lade vid att få klarhet i Raoul Wallenbergs öde. På måndagskvällen gavs på svenska ambassaden i Moskva en mottagning för ej mindre än 400 gäster, bland dem Bulganin, Krusjtjev, Molotov, Suburov och säkerhetschefen Serov. Under samtal vid mottagningen yttrade Krusjtjev bl. a. att 44