stort sett matt meningsutbyte bröts i andra kammaren av ett häftigt replikskifte mellan utrikesminister Undén och högerledaren hr Hjalmarson. Hr Undén beskyllde hr Hjalmarson för att måla ut Sovjetunionen som en i alla avseenden förhatlig stat och för att år efter år hopa anklagelser mot den, som om syftet med utrikesdebatterna vore att ställa Sovjet till rätta för dess politik. Hr Hjalmarson svarade, att han aldrig hade vänt sig mot Sovjetunionen utan mot den ryska politiken. I första kammaren ställde högerns gruppledare hr Ewerlöf två villkor för fortsatt samling kring utrikespolitiken. Vår alliansfria politik måste bedrivas så att ingen tvekan kunde råda i världen om vår ideologiska samhörighet med västmakterna, och vi måste hålla ett så starkt försvar som möjligt. Statsminister Erlander svarade med att hänvisa till att ett starkt försvar vore en förutsättning för att vi skulle lyckas med vår alliansfria linje. Vidare underströk han, att vi självklart känner största samhörighet med länder, som styrs efter de principer, som vi har gjort till Folkpartiet erinrade i sin valpropaganda med all rätt om att det vid valen haft förlig vind under Bertil Ohlins ledning. Ännu vid 1952 års andrakammarval hade partiet ökat sitt mandatantal, låt vara att ökningen till sist stannade vid en plats. Andrakammarvalet 1956 betydde emellertid för hr Ohlins parti ingen ändring utan en stabilisering vid de 58 platser, som partiet fick fyra år tidigare. våra. I båda kamrarna upptogs till debatt det kritiska läget i Levanten och spänningen mellan Israel och arabstaterna. Hr Svensson i Ljungskile (fp) vädjade till regeringen att göra allt för att stödja strävandena att hjälpa Israel i dess kamp för sin tillvaro. Ett skott i kammaren Medan i andra kammaren hr Håstad (h) den 18 maj höll ett anförande om regeringsrättens förstärkning, sköt en 60-årig läktarbesökare — civilekonom och arkivarbetare — ett skott med en 7,65-kalibrig FN-browning i avsikt att påkalla uppmärksamhet för vad han hade att säga. Han släppte pistolen på läktargolvet och talade en minut. Anförandet riktade sig mot kammarens ledamöter och lydde: Jag anklagar er för falskmynteri. Ni har icke hållit en fast penningstandard, och vårt land och folk kan inte stå ut med detta längre. En fast penningstandard är lika viktig som någonsin något, som man mäter i kilowatt eller vad som helst i det tekniska livet. Jag talar för vårt svenska folk, att ni måste se till att vi får en fast penningstandard. Jag har talat, sen må ni göra vad ni vill med mej. . . 53