KYRKOKRÖNIKA Av docenten ÅKE V. STRÖM År 1956 kan betecknas som ett år av sjudande aktivitet i svenskt kyrkoliv. Den i föregående krönika skisserade spänningen mellan stat och kyrka, som under året tog sig uttryck bl. a. i en riksdagsmotion om lösande av det organisatoriska samarbetet mellan staten och kyrkan av socialdemokraten herr Rolf Edberg och folkpartisten professor Osvald, gav på många sätt en speciell inriktning åt denna aktivitet. Gentemot statens förhalning av pastoratsindelningsfrågan och de statliga myndigheternas njugghet att ställa erforderlig byggnadskvot till kyrkans förfogande tog småkyrkorörelsen fart som ett kyrkans eget försök att lösa de frågor, som lokalbrist och behov av geografisk anpassning ställer. Biskopsmötet tillsatte i mars ett Småkyrkorörelsens centralråd med sju ledamöter, bl. a. biskop Malmeström, ordf., biskop Ljungberg och domprosten Askmark, som skulle verka för planering och byggande av kyrkor i de stora städernas ytterområden och de nya tätorterna. I huvudstaden gick mycken aktivitet åt till uppbyggnaden av de nya församlingar i Söderort, som skulle stå färdiga att fungera vid årsskiftet 1956—57 (se föreg. krönika). Val av kyrkofullmäktige och kyrkoråd företogs, varjämte prästtillsättningar sattes i gång. Endast i Brännkyrka minskade församling och i Hägerstens och Biskop Sven Danell, som utnämndes till biskop i Skara stift redan 1955 (se Årsboken XXX1I1 sid. 88), vigdes till sitt ämbete av ärkebiskop Brilioth i Uppsala domkyrka den 18 mars i närvaro av bland andra konungen. 1 97