Farsta församlingar hann kyrkoherdetjänsten tillsättas med respektive A. Brände-rud, P. Rylander och E. Lindén, varjämte kyrkoherde E. Danielsson kvarstod i Enskede minskade församling. Men för huvudstadens kyrkoliv i stort blev slaget hårt, då K. M:t som kompensation för de nya prästtjänsterna mot domkapitlets och t. o. m. kammarkollegiets avstyrkande 17/2 beslöt en indragning av prästtjänster till ett antal av icke mindre än 9 fr. o. m. 1 jan. 1957. Till det mest lovande i den kyrkliga aktiviteten hörde de olika stiftskampanjer, som med helt nya metoder inleddes i flera stift, delvis bekostade med de medel, som de i föregående krönika omtalade stiftsarbetsfonderna ställt till förfogande. I Skara stift satte man i gång en väckelse- och evangelisationskampanj i januari, alltså redan innan stiftets nye biskop, Sven Danell, blivit invigd den 18 mars. I Strängnäs stift började högtalarbilar annonsera torgmöten i de större städerna under hösten, och i Stockholms stift gjordes under sommaren en annonskampanj för högmässobesök i kyrkorna på landet. Den följdes av en brett upplagd kampanj för högmässan 7 oktober—4 november, då reklamtekniskt förstklassiga annonser i dagspressen varje lördag fäste uppmärksamheten på allmängiltiga problem i söndagens text. Genom samordning av annonsernas frågor med svaren i den prästerliga facktidningens textutredningar kunde man utlova vägledning på de antydda punkterna i söndagens högmässa. Kampanjen resulterade dels i ett betydligt ökat antal gudstjänstbesökare i stiftet, dels i flera åtgärder för att göra högmässan mera tillgänglig, folklig och omväxlande. En rikskyrklig aktivitet på lång sikt förberedde Diakonistyrelsen, särskilt dess sociala utskott, genom ett studium av de s. k. aktionskollektiven, d. v. s. fackföreningar, tjänstemannaorganisationer m. m. Ett studiearbete bland präster startades i många stift, och en tjänst som ”socialetisk expert” inrättades. När det blev bekant, att en ung präst, pastor Karl-Manfred Olsson, i all hemlighet erhållit denna tjänst och garanterades en lön i Ca 34 motsvarande precepturerna vid universiteten, bröt en opinionsstorm lös, ledd av docent Stig Lindholm, Uppsala, som bl. a. i Svensk Kyrkotidning krävde bättre insyn i Diakonistyrelsens planer och åtgärder. Resultatet blev beslut om ett informationsblad, varav ett nummer utkom under året. Den kyrkliga aktiviteten bland den studerande ungdomen var stark under året. Studentprästerna i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg kunde räkna in manstarka ”församlingar” med delvis nya arbetsformer, t. ex. eget kyrkoråd i huvudstaden. Här inrättades också från 1 oktober landets första gymnasistprästtjänst, som kom att innehas av pastor Ulf Grenstedt. I en tid, då så många nedbrytande krafter lurar redan på läroverksungdomen, kom denna tjänst, jämte de kristliga gymnasiströrelserna och deras resesekreterare, att bli ett löftesrikt tecken. Vid sidan av denna mera banbrytande aktivitet gick det ordinarie kyrkliga arbetet sin gilla gång, buret av kända och mindre kända gestalter i kyrkans ledning, frontlinje och djupa led. Ärkebiskopen, som under en stor del av året var sjuklig och t. ex. icke kunde leda det Allmänna kyrkliga mötet i maj, framträdde mot slutet av året med en uppmärksammad skrift, ”Vården om kyrkan”, där han från historiska och aktuella synpunkter skärskådade det brännande problemet om kyrkans förhållande till staten. Två nya biskopar utnämndes under året, båda den 31 juli. I Karlstad hade prästerskap och domkapitel på förslag efter biskop Runestam uppfört sin domprost Gert Borgenstierna med 143 röster, docenten Lindholm, Uppsala, med 84 och kontraktsprosten Danell, Tidaholm, med 79 röster. Valmännen i Luleå hade efter biskop Bengt Jonzon föreslagit samme Danell med 101, dom 98