Den nya Abrahamsbergskyrkan i gammal stavkyrkostil, med ett av landets ändamålsenligaste ungdoms-hem. (Svenska Missionsförbundet.) För första gången inbjöds den svenska frikyrkorörelsen 1956 att låta sig representeras i Svenska röda korsets överstyrelse. På förslag av Frikyrkliga Samarbets-kommittén valdes till ledamot av överstyrelsen socialsekr. Einar Rimmerfors med socialsekr. Harry Lönn som suppleant. Samarbetskommittén avlämnade under året ett antal remissyttranden över riks-dagsärenden och utredningar. Bland annat yttrade kommittén sig om den andliga vården vid sjukhusen, om rätt för lärare vid statsunderstödda utlandssvenska skolor att tillgodoräkna sig tjänstgöringen som om den utförts i Sverige, om upplösandet av det organisatoriska bandet mellan stat och kyrka samt beträffande utredningen om arbetstidsförkortning. Svenska Missionsförbundet förlorade under året genom missionsföreståndare Rich. Larssons bortgång (se Dödsfall i Sverige) en av sina mest oumbärliga ledare. Till generalkonferensen 1956 hade missionsföreståndare Larsson inlämnat sin uppsägning av tjänsten, motiverad med den allvarliga sjukdom, för vilken han vårdades. Tillståndet försämrades under hösten och Rich. Larsson avled den 24 oktober. Till hans efterträdare valdes förutvarande sekreteraren för den inre missionen, pastor Gösta Nicklasson. Nicklasson, som är född i Eslöv, Malmöhus län, 1907, genomgick efter studentexamen och tjänstgöring vid postverket Svenska Missionsförbundets teologiska seminarium åren 1930—32. Efter några år som pastor och ungdomsledare kallades han 1943 till uppgifter i den centrala ledningen, först som ungdomssekreterare, sedermera som sekreterare för den yttre missionen (åren 1950—54) samt som inre missionens sekreterare 1954—56. Med Gösta Nicklasson fick Svenska Missionsförbundet på nytt en kraftfull och samarbets-vänlig ledare, en man som väl känner pastorernas arbetsförhållanden samt den inre och yttre missionens problem och som dessutom i sin förkunnelse och sin samhällssyn förenar trohet mot de gamla väckelsekristna idealen och öppenhet för den nya tidens krav. 103