A Ikoholskadorna De vådor, som man icke minst från medicinskt sakkunnigt håll förutsåg som en följd av brattsystemets hävande i oktober 1955, blev under 1956 i rikt mått besannade. Alkoholskadorna visade en våldsam stegring. Medan läkarna under restriktionssystemets sista decennium sällan såg fall av s. k. delirium tremens, blev detta farliga sjukdomstillstånd under 1956 en alldaglig företeelse. Dessbättre blev man med hjälp av nya, lugnande läkemedel av skilda slag småningom i stånd att i rätt stor utsträckning behärska denna ofta livshotande sjukdom, medan man å andra sidan knappast gjorde några framsteg i behandlingen av det kroniska alkoholmissbruket som sådant. Bristen på lämpliga vårdplatser var lika uppenbar som bristen på kunskaper om de psykologiska och fysiologiska förutsättningarna för den kroniska alkoholismens uppkomst och utveckling. Europeiska cardiologkongressen Andra europeiska cardiologkongressen ägde rum med professor G. Nylin som president under tiden 10—14 september i Stockholm. Representanter för närmare 40 nationer (även utomeuropeiska) diskuterade problem inom hjärt- och blodkärls-sjukdomarnas område, övervägande ur fysiologiska, fysikalisk-tekniska och kemiska synpunkter, på vilka områden under senare år stora framsteg gjorts. I över 130 föredrag, symposier och filmförevisningar belystes hithörande problem av forskare och läkare representerande olika fack, men med hjärt- och kärlsjukdomar som gemensamt intresse. Kongressen blev en stor framgång, inte minst ur organisatorisk synpunkt. Några epokgörande nyheter framkom ej och hade väl ej heller väntats. Kongresser av denna storleksordning har ju företrädesvis andra uppgifter att fylla såsom att ge överblickar över aktuella områden och förmedla personliga kontakter. Förslag till ny sjukhuslag Under året avgav den s. k. sjukhuslagstiftningskommittén sitt betänkande med förslag till ny sjukhuslag. Ett av ledmotiven i förslaget var framhävandet av de olika slutna vårdformernas inbördes samhörighet. Lagförslaget innebar också ett stärkande av sjukhusadministrationens befogenheter, medan läkarnas inflytande på dessa funktioner föreslogs minskat. Sveriges Läkarförbund hade starkt opponerat mot denna tendens liksom mot förslaget, att sjukhusläkarna skulle förpliktas att förutom sitt arbete i den slutna vården även medverka i på huvudmannens initiativ inrättad poliklinisk verksamhet. Kvacksalveriutredningen I syfte att ersätta behörighetslagen rörande rätt att utöva läkekonsten av år 1915 avgavs under året ett förslag, som bl. a. innebar ett avrådande från totalt förbud mot utövande av kvacksalveri. Antalet f. n. i Sverige mera ”yrkesmässigt” verksamma kvacksalvare hade uppskattats till inemot 500. Förslaget innebar bl. a. en ökning av för kvacksalvare behandlingsförbjudna sjukdomar med sockersjuka och epilepsi samt sjukdomar i samband med havandeskap och förlossning. Vidare borde barn under 1 års ålder ej få behandlas av kvacksalvare, som ej heller skulle få ägna sig åt konsultationer per brev. Ambulatoriskt kvacksalveri föreslogs vidare förbjudet. I övrigt utmärktes förslaget av tämligen försiktig revidering av gällande bestämmelser. Man hade på många håll hoppats på mera djupgripande förändringar. 106