KRIGSMAKTEN ARMÉN Av överstelöjtnant B. COLLIANDER Riksdagens behandling av försvarsfrågorna väckte inom vida kretsar farhågor för framtiden. Regeringsförslaget (omnämnt i föregående årsbok) att under budgetåret 1956—57 inställa repetitionsövningarna vann som väntat majoritet i riksdagen. Förbehållet att beslutet betecknades vara av ”engångsnatur” väckte motstånd på flera håll inom det socialdemokratiska partiet men även inom folkpartiet. Morgon-Tidningen fann sig föranlåten tala om ”försvarsrealisationens första svalor”. Försvarsgrenarnas materielanslag blev senare under riksdagen anledning till en ny demonstration i samma anda. Den ryska ”fredsoffensiven” började verka även i vårt land. Även arbetet inom försvarsberedningen (se föregående årsbok) präglades av håglöshet. Betecknande härför är den uppseendeväckande fråga, som höger- och folkpartiledarna i slutet på höstriksdagen ställde till försvarsministern, vari krävdes besked om hur han har tänkt planera försvarsberedningens fortsatta arbete och ställningstagande till ÖB-planen. Försvarsministerns svar föranledde som Svenska Dagbladet skrev 14/12 en ”Hård riksdagsuppgörelse om försvarsberedningen”. Debatten om atomstridsmedlen i dags- och fackpress fördes under året på en mera saklig och sansad nivå än tidigare. Insikten om att det — mänskligt att döma — icke kan bli möjligt att tillföra krigsmakten dylika stridsmedel ännu på flera år men att vårt försvar det oaktat alltjämt ständigt måste vara berett att fylla sin uppgift bidrog härtill. Ett annat och kanske betydelsefullare skäl var de tveksamma och varnande uttalanden, som statsmän och höga militärer inom stormakterna och NATO fällt med anledning av den militärpolitiska utvecklingen under året. Händelseutvecklingen i Algeriet, Mellersta östern med Suezområdet samt i Ungern framhävde alltjämt nödvändigheten att ha tillgång till starka markstridskrafter utrustade med moderna vanliga vapen. Den utrikespolitiska krisen under november—december resulterade icke i någon aktivitet på det försvarspolitiska området från regeringens sida. På överbefälhavarens begäran insände emellertid arméchefen en plan för repetitionsövningar under 1957 omfattande även dem som genom vårriksdagens beslut inställdes. Arméchefen betecknade ett återtagande av dessa repetitionsövningar som en av de för tillfället viktigaste beredskapsåtgärderna. Ej heller under detta år kunde Befälsutredningen (se Årsboken 1955) avlämna något betänkande. Utredningen var under lång tid utan ordförande, då riksdagsman S. Lindholm inträdde i regeringen som civilminister 12/9 1955 och riksdagsman E. B. Holmqvist inte utsågs till ny ordförande förrän 19/10 1956. I avsikt att inom en rimlig kostnadsram kunna förbättra musikpersonalens befordrings- och anställningsförhållanden beslutades en ny musikorganisation. Denna innebär att antalet musikkårer vid hela krigsmakten kommer att minskas från 43 till 26. Vid armén minskas antalet från 29 till 19. Arméchefen framlade på hösten förslag till riktlinjer för materielanskaffningen under nioårsperioden 1957/58—1965/66. Detta förslag är beträffande tygmateriel, d. v. s. vapen, stridsvagnar, signalmateriel m. m., en planmässig revidering av den tioårsplan, som antogs av regeringen 1953 och som nu måste förlängas ytterligare 108