LKAB:s FÖRSTATLIGANDE LKAB fick ny chef under året, kabinettssekreterare Arne Lundberg (överst), och till ny ordf, i styrelsen utsågs riksbankschefen Per Åsbrink. Beslutet vid 1955 ars riksdag om helt förstatligande av Luossavaara-Knrunavaara a.-b. genom inlösen av Grängesbergsbolagets aktieinnehav i bolaget modifierades delvis genom ett avtal som den 24 februari 1956 undertecknades av riksbankschefen Per Åsbrink som representant för staten och Grängesbergsbolagets chef Erland Waldenström. Enligt detta avtal, som i maj godkändes av riksdagen, inlöste staten endast 8/9 av Grängesbergsbolagets aktieinnehav med 800 miljoner kr., medan Grängesbergsbolaget behöll en minoritetspost på 100 milj. Det nya avtalskomplexet, som omfattade tre olika uppgörelser, träder i kraft den 1 oktober 1957. Grängesbergsbolaget blir genom sin behållna insats berättigat till 1/9 av LKAB:s aktiekapital och vinst. En av styrelseledamöterna i malmbolaget och suppleant för denne skall utses på förslag av Grängesbergsbolaget. Såväl staten som Grängesbergsbolaget (TGO) skall kunna påkalla statsinlösen av TGO:s andel, dock ej före 1977. De 800 miljonerna skall staten erlägga i fem lika stora årliga poster med början 1957. Ett avtal om försäljningssamarbete mellan LKAB och TGO som samtidigt slöts innebär att bolagen skall samverka i ett försäljningsbolag, där vartdera bolaget blir hälftendelägare. I fråga om malmskeppningarna åtar sig TGO, som behåller sin malmflotta, att ombesörja utskeppningen av LKAB:s malm enligt i huvudsak samma riktlinjer som tidigare. Avtalet om skeppningssamarbetet gäller med en uppsägningstid av fyra år. Till chef för det nya försäljningsbolaget var designerad försäljningschefen i TGO fil. lic. Jonas Nordenson. Ledningen för det nya statliga LKAB utsågs under 1956. Ordförande i styrelsen blev riksbankschefen Per Åsbrink och verkställande direktör kabinettssekreterare Arne Lundberg. tendenser mellan industriråvaror och jordbruksprodukter i samband med en avgjord stabilisering för de senare. I anslutning till den vidgade liberaliseringen inom de västeuropeiska länderna inträdde ökade spänningar i betalningsläget med betydande påfrestningar främst för Frankrike och Storbritannien. Den europeiska betalningsunionen (EPU), vars 131