STOR SVENSK HJÄLPAKTION FÖR UNGERN T samband med oroligheterna i Ungern i oktober 1956, sovjettruppernas och ryska A stridsvagnars intåg i Budapest samt den därpå följande utvecklingen i landet gjorde sig en stark ungerskvänlig stämning gällande i Sverige, där man ömmade för Ungerns frihet och visade sig villig att göra stora penningoffer för att hjälpa det nödlidande ungerska folket. Ett den 3 november i Stockholms konserthus i hast sammankallat opinionsmöte krävde, att Sverige omedelbart skulle taga initiativ i FN till snabb intervention för Ungerns sak och att svenska regeringen omedelbart skulle vidta åtgärder för att stoppa de ryska statsmännen Bulganins och Krusjtjevs planerade officiella besök i Sverige. Omkring 15 exilorganisationer hade anordnat mötet. Talare var högerledaren hr Hjalmarson, folkpartiledaren hr Ohlin, dr Stellan Arvidson, representerande socialdemokraterna och författareföreningen, samt ungraren dr Laslo Beökönyi och professor Birger Nerman. I svensk radio uttalade riksdagens talmän John Bergvall och Gustav Nilsson — efter samråd med de demokratiska partiernas ledare — den svenska opinionens harm och indignation över den ryska aktionen i Ungern. På samma sätt yttrade sig LO:s nye ordförande Arne Geijer och ärkebiskop Yngve Brilioth. Stockholmsstudenterna anordnade den 6 november ett stort demonstrationståg till Observatoriekullen för att protestera mot våldet. Tåget tillkom spontant med händelserna i Ungern som bakgrund. Herbert Tingsten och Eyvind Johnson talade. En resolution att överlämnas till utrikesminister Undén antogs. Inför hr Undén erinrade kort tid därefter Svenska juristföreningen för rättssäkerhet om 1948 års konvention om folkmord och om denna konventions tillämplighet i fallet Ungern. Händelserna i Ungern utlöste omfattande hjälpaktioner i hela den fria världen, ej minst i vårt land. Sverige mottog över 4 000 flyktingar från Ungern i Sverige och enbart omhändertagandet av dessa beräknades kosta svenska staten omkring 10 miljoner kr. Därjämte ställde svenska staten utöver ordinarie årskontingent ett belopp av 7 miljoner kr. till förfogande för den av FN ledda hjälpverksamheten för flyktingar, av vilket belopp en avsevärd del torde ha disponerats för hjälp åt flyktingarna från Ungern. Än mer betydande var den privata svenska hjälpaktionen. Genom radions förmedling hade intill årsskiftet insamlats över 9 800 000 kr., vilket belopp fördelades lika mellan Svenska röda korset och svenska riksorganisationen av Rädda barnen. Dessa två institutioner anordnade dessutom egna insamlingar, av vilka Röda korsets intill årsskiftet givit nära 4 600 000 kr. och Rädda barnens drygt 3 miljoner oberäknat de betydande värden som representerades av varor av skilda slag. Samtliga insamlingar fortsatte även under 1957. Bland säraktioner i vårt land vid sidan av de nämnda stora insamlingarna kan nämnas att den svenska rödakorsungdomen samlade medel till och packade 8 000 julklappar, som genom Internationella röda korsets försorg utdelades till bam och ungdom i Budapest. Vidare medverkade rödakorsungdomen på framställning av Internationella röda korset i en säraktion för barn och ungdom i flyktinglägren i Österrike, genom vilken 250 barn i åldern 6—14 år erhöll full vinterutrustning. 201