Professor Biörn Collinder. Högsvenskt skriftspråk nästa sekelskifte? Den kände språkforskaren professor Björn Collinder tog i en synnerligen läsvärd understrec-kare i SvD för den 6 mars upp frågan om språkvården (”Är språkvården onödig?”). Där hette det bland annat: Jag vet att det finns svenska författare som ha blivit klandrade bara därför att de ha utnyttjat för många rent svenska ord. Och vår nu gängse kyrko-bibel har avlyst orden bida, fjät, nödtorft, vedermöda och åthävor, för att de fromma skola kunna fatta Guds ord. Men det förslår inte långt nu när ordutarmningspe-dagogiken har burit frukt. Jag nöjer mig med ett exempel: under en seminarieövning i svensk historia vid Stockholms högskola visade det sig att det fanns studenter (svenska infödingar) som inte förstodo ordet barmhärtig. De skola undervisa svenska barn i Sveriges historia. De veta naturligtvis inte vad det vill säga att man ömkar s i g över någon, och inte fatta de innebörden i frågan: ”Vilken är då min nästa?” Berättelsen om den barmhärtige samariten blir ett mörkt tal för dem oaktat bibelkommissionen gjorde sitt bästa för att lätta upp språket. Ordet ö k är väl numera okänt, och bibelkommissionen bytte ut det mot åsna, fastän det inte står i grundtexten att det var en åsna. Man har redan yrkat på att Bibeln skall översättas till en svensk språkform som folket verkligen begriper. Samtidigt säger man att det skall överlåtas åt envar att tala och skriva som han vill, att man bör skriva som man talar och att slangen skall få flöda i radioprogrammen. Det bjuder emot att ta den förkunnelsen på allvar, men vi ha upplevt så överraskande ting på folkuppfostrans område sedan 1948, att ingenting bör anses omöjligt bara därför att det ter sig orimligt. Och även om så skulle vara att språkforskaren endast har att beskriva språket, kan det likvisst vara hans plikt som medborgare att tala om vart vägen leder. Huru snart målet nås kan ingen spå utan att veta vilken fart som kommer att hållas. Hitintills har vårt modersmåls utveckling gått långsamt; men ifall vägbanan jämnas och rätas ut och alla signaler tas bort, kan hastigheten bli mycket hög, om trafikanterna ha sinne för fartens tjusning. Jag känner plikten mana mig att ge en antydan om hur nästa sekelskiftes högsvenska skriftspråk kan komma att te sig därest naturteoriens och låtgåprogram- Herrskåpet Millers omelett Källarmästaren i en fransk New York-restau-rang fick en dag motta följande skrivelse: ”Ärade hr restauratör! Undertecknade intog i går kväll i sällskap med två vänner en liten supé i Edert etablissemang. Vi beställde fransk omelett för fyra personer. Då den serverades visade den sig innehålla två lagom stekta flugor. Om omelett ska serveras med flugor i, måste varje gäst få minst en fluga. Vi kan inte undgå att be Er i fortsättningen tillreda omeletterna så att gästerna får var sin hel fluga och inte bara två på fyra personer.” Brevet var undertecknat av författaren Arthur Miller och mrs Miller, mera känd som Marilyn Monroe. Restauratören lät omedelbart rama in brevet och hänga det vid entrén, och nu har han fullt hus varje kväll. Även om det inte är för hans omeletter som gästerna kommer. mets målsmän skulle få sin vilja fram — vilket Gud förbjude. Jag försäkrar att det är mig fjärran att driva gäck i detta sammanhang. För att inte såra har jag brutit loss det korta textprovet ur dess ram, och jag har givit det en svag lokalfärg i syfte att låta det framträda som den allmänmänskliga etiska anekdot det i grund och botten är. Språket i texten kan gott kallas nusvenskt. Mycket av dess ordförråd kan vara föråldrat nästa år, men nu står det enligt goda kännares vittnesbörd på aktualitetens tornspets. Några ordförklaringar äro på sin plats. R e k o (etymologiskt = rekorderlig) är det nu-svenska ord som passar bäst i sammanhanget; det döda ordet barmhärtig har inte fått någon ersättare. Svart-f o t = strejkbrytare. Sy = lägga sig till med, roffa, röva. Svid = kostym. J u r a in = få syn på. Spark = motorfordon, närmast motorcykel. Stålar = pengar. S v u 11 = mat. Deg = pengar (engelska dough). EN REKO SVARTFOT De va en kille som åkte från Värnamo ti Halmsta alltså, å så kom de ett gäng me skumma tajps å sydde sviden aven å så spöarom killen direkt alltså, så han säcka hop i dike, å så stack dom, sö. Å sen så vare så att de kom en prälle, å han jura in killen, men han sjet väl i den. Å så kom de en socialknutte å fick flukt på killen alltså, men han pös tvärt han me. Men sen så kom de en svartfot på samma streta alltså, å när han jura in bissen så mena han på de, att de där verka ju natt i alla fall. Å så putsa han opp killen å baxa oppen på sparken å tog in en på ett motell å torka aven de värsta. Å så sa han ti gubben på motelle: ”Här haru stålar alltså, å gen bra me svull, så skaru få mera deg när ja kommer igen, tjö”. Vicken utarom där tre gubbsen tyckeru va kompis åt gajen som skummisarna spöa? 233