SOMMARSPELEN I MELBOURNE De XVI:e olympiska sommarspelen ägde rum den 22 november—8 december i Melbourne, Australiens andra stad med ett invånarantal av 1,6 miljoner. Huvudarenan var Cricket Ground som gjorts om till ett förstklassigt stadion med plats för 105 000 åskådare. Rodd och kanot avgjordes på en liten idyllisk insjö i guldgrävarsamhället Ballarat, 15 mil norr om Melbourne, seglingarna hölls på den stora havsviken Port Phillip Bay söder om Melbourne, modern femkamp och skytte strax väster om staden, cykelns landsvägslopp några mil norrut. Australien skötte arrangemangen utan större anmärkningar. Visst förekom en och annan skönhetsfläck såsom vid varvräkningen på 10 000 meter, speakerns bristande uppmärksamhet, den obefintliga presservicen, missen med segrarens nationalhymn i cykelloppet, de oskyddade skjutbanorna o. s. v., men detta var småsaker. Framför allt var detta ”vänlighetens olympiad” i minst lika hög grad som i London 1948 och i Helsingfors 1952. Alla främlingar betraktades som hedersgäster, alla australier ville göra allt för dem, och funktionärerna gjorde sitt yttersta. Deltagarsiffran var imponerande men slog icke rekordet från Helsingfors. 67 länder med cirka 5 700 deltagare räknades in. I allra sista stund drog sig Holland och Schweiz tillbaka såsom en protest mot de ryska grymheterna i Ungern — en del av den holländska truppen hade redan infunnit sig, då den fick order att resa hem samma dag spelen öppnades. Stämningen före spelen var spänd men tävlingarna genomfördes utan större intermezzon. Den svenska truppen räknade 126 deltagare, därav 96 aktiva och 30 ledare. Den kvinnliga avdelningen uppgick till 18 personer. 67 av de aktiva reste på olympiska medel medan icke mindre än 29 deltog på enskilda medel, specialförbundens eller hopsamlade på frivillig väg. Kostnaden för olympiska kommittén var 800 000 kronor. Sverige tog sammanlagt 5 guldmedaljer, 5 av silver och 6 av brons. Tillsammans med ryttarolympiaden, som räknas in i sommarspelen, blev det 8 guldmedaljer och 8:e plats i nationstabellen. Det innebar kanske för många en besvikelse men då skall man tänka på att konkurrensen var hårdare än någonsin och att tidpunkten var för de nordiska länderna den kanske sämsta tänkbara. Bästa svenska grenen i Melbourne var — trots de många bakslagen — brottningen, som tog 23,5 poäng. Kanotisterna tog 19, seglarna 16 och skyttarna 11. Största besvikelsen åstadkom den fria idrotten, där vi icke tog en enda medalj, samt brottningen, där vi för första gången blev utan guldmedalj. Svenska guldmedaljörer var Gert Fredriksson som tog dubbelt i kanot och nu vunnit 5 olympiska segrar, vidare Lasse Hall i modern femkamp, den svenska 5,5:an i segling med Lars Thörn som rorsman samt draken i segling med Folke Bohlin vid rodret. Besättningsmän på guldbåten ”Rush V” var Hjalmar Karlsson och Sture Stork och på ”Slaghöken II” Bengt Palmqvist och Leif Wikström. Silvermedaljörer: Roddarkvintetten Evert Gunnarsson, Ivar Aronsson, Gösta Eriksson och Olle Larsson med Bertil Göransson som cox, Olle Sköldberg i hjort-skytte, William Thoresson i gymnastik fristående, Edvin Vesterby i bantam i grekisk-romersk brottning samt damtruppen i gruppgymnastik. Bronsmedaljörer: John Ljunggren gång 50 km, John Sundberg korthåll sammanlagt i skytte, Ann-Sofi Colling i gymnastik, hopp, Per Berlin i welter i grekiskromersk brottning, Rune Jansson i mellanvikt och Karl-Erik Nilsson i lätt tungvikt. 246