1 500-meterssegraren i Melbourne, irländaren Delaney, föll på knä i bön efter loppet. Med händerna utsträckta över honom står australiern Landy som var trea i loppet, till höger engelsmannen Hewson, femte man. De största svenska förhoppningarna i fri idrott knöt sig till Bengt Nilsson i höjdhopp och Dan Waern på 1 500 meter. Tyvärr blev Bengt Nilsson skadad strax före avresan och han blev aldrig riktigt återställd i Melbourne. Han blev utslagen på den enkla höjden 1,92. De svenska löparna hann aldrig acklimatisera sig och blev utslagna på medelmåttiga tider. För de främsta svenska prestationerna svarade gångaren John Ljunggren, höjdhopparen Stig Pettersson, som blev fyra, stavhopparen Ragge Lundberg, som blev femma, samt Erik Uddebom, som var sexa i kula. Av damerna blev Gun Larking fyra i höjdhopp på den nya svenska rekordhöjden 1,67 och Ingrid Almqvist femma i spjutkastning. Brottarnas fall från guldpiedestalen var kanske det största bakslaget. Det var det största och starkaste fästet som föll, Sveriges starkaste olympiska gren genom tiderna. En silver och tre brons var allt. För första gången i spelens historia vann Sovjet den inofficiella nationstävlingen med poängen 622,5 mot USA:s 499,25. USA dominerade den fria idrotten i Stadion såsom aldrig tidigare med ickè mindre än 15 guldmedaljer i de manliga grenarna mot 3 för Sovjet men ryssarna hämtade in detta och mer till i sådana grenar som brottning, skytte och gymnastik. Australien kom inte oväntat på tredje plats. Speciellt hade värdfolket stora framgångar i damernas fria idrott, där man konkurrerade med Sovjet om titeln 247