Olof Ahlberg Holger Ahlenius Axel Alegren Fritz Baner Olof Ahlberg, f. 1876, skulptör. Studerade vid Tekniska skolans i Stockholm högre konstindustriella avdelning och senare i Tyskland, Italien och Paris. Bland hans arbeten kan nämnas gruppen ”Far och son” och en brunn i Östersund, torgbrunnen i Strängnäs, ”Löparen” i Gävle, skulpturgrupp för Eastmaninstitutet i Stockholm m. fl. Han är representerad bl. a. i Nationalmuseum och i Östersunds museum. Död den 8 juni. Holger Ahlenius, f. 1905, skriftställare och litteraturkritiker. Blev fil. dr 1932 på en avhandling om Georg Brändes i svensk litteratur, var 1925—1932 litteraturanmälare i Upsala Nya Tidning, 1932— 1934 i Morgontidningen i Göteborg och var därefter medarbetare i Bonniers litterära magasin och litterär rådgivare hos Bonniers förlag. Från 1947 var han sakkunnig rörande fransk litteratur i Svenska akademiens Nobelkommission. Död den 24 mars. Axel Alegren, f. 1889, f. d. medicinalråd och veterinärråd. Blev 1940 medicinalråd och chef för medicinalstyrelsens veterinärbyrå och överfördes 1947 till den nyinrättade veterinärstyrelsen som veterinärråd och chef för dess allmänna byrå. Från denna befattning avgick han 1955. Han var Sveriges representant i Internationella byrån för bekämpande av husdjurssjukdomar i Paris och medlem av dess styrelse. Död den 17 november. Fritz Bauer, f. 1864, f. d. generalfältläkare. Blev 1906 överläkare vid Allmänna sjukhuset i Malmö, var chef för ett av de svenska sjukhusen i Wien 1915—1917 och blev sistnämnda år generalfältläkare och chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. I denna ställning tog han bl. a. initiativet till samarbete mellan civil och militär sjukvård och var tillika en av föregångsmännen vid skapandet av en organisation för blodtransfusion. Död den 12 januari. Knut Bohlin, biolog, f. d. rektor. Blev 1901 lektor i biologi och kemi vid Södra latin i Stockholm och 1914 rektor vid statens provskola Nya elementarskolan, en befattning som han innehade i 20 år. Läroboksförfattare. Död den 24 juli. samlingsplats för otaliga kongressbesökare och medlemmar av kulturella föreningar. Han var sedan skolåren en insiktsfull bokälskare och den samling av svensk 1700-talsvitterhet han hopbragte var en av de mest betydande i landet. Han älskade även högt detta tidevarvs stora målare och av Per Hilleström d. ä.:s interiörer hade han den största existerande privatsamlingen. Aven hans samling av svenskt 1700-talssilver var en av de allra främsta. Annie Åkerhielm Författarinnan friherrinnan Annie Åkerhielm, född Quiding, avled den 20 juli i en ålder av 86 år. Hon debuterade redan 1899 med romanen ”Hvidehus” och prisbelönades 1901 av Svenska akademien för versopuset ”Bröderna”. Av hennes senare rika produktion väckte ”Tiberius, denna världens herre” särskilt uppseende som ett djärvt försök att rehabilitera en enligt författarinnans mening misskänd historisk person. Samma oräddhet och friska lynne kännetecknade hennes journalistik, som ofta väckte förargelse, men alltid intresse. Hon medarbetade först i Sydsvenska Dagbladet, därefter i Gävle-Posten och — längst och flitigast — i Nya Dagligt Allehanda under Leon Ljunglunds redaktörstid. Där tillhörde hon de mest framträdande skribenterna. Hon ingick 1906 äktenskap med redaktören friherre Dan Åkerhielm, som avled 1931. 279