Tre av officerarna i svenska FN-bataljonen, löjtnanterna Claes Tamm från Linköping, Stig Lantz från Solna och Bertil Egnell från Lidingö, kopplar av med en rök- och läspaus i sin förläggning. Walter Lundqvist, Smålands artilleriregemente, under kommenderingen med överstes grad, och kapten Wollmar Boman, Hälsinge regemente, som fick majors grad. Bataljonschef Stevenberg erhöll överstes grad. Den 15 november ryckte bataljonens förtrupp — ett 50-tal man — in vid Sörmlands pansarregemente i Strängnäs och den 18 november for den med en amerikansk ”Globemaster” till Neapel och därifrån med ett schweiziskt plan till Egypten. Bataljonens huvudstyrka inställde sig den 19 november i Strängnäs för utrustning och trimning och här inspekterades truppen den 23 november av konungen som därvid riktade följande hälsning till den: Ett för svensk trupp högst egendomligt och mycket viktigt värv är det som väntar er där långt nere i södern. Någon lustresa blir det ingalunda. Tvärtom är er uppgift av mycket allvarlig natur, en uppgift som kräver att varje man gör sin plikt till det yttersta. Den kräver, denna er uppgift, en trupp med god manstukt där var och en underordnar sitt eget intresse för det gemensamma målet. Det viktiga målet med insättandet av FN:s styrkor är, som ni alla vet, fredens bevarande i den närmare Östern. Varken mer eller mindre. Ni har nog alla på känn att uppgiften kan bli både krävande och svår. Därom vet ni ej mycket för närvarande. Bäst är därför att från början vara beredd att möta och att övervinna allvarliga vanskligheter. Er uppgift fordrar också takt och förståelse. Ni kommer till ett för er helt obekant land. Ni får möta folk av för er obekant nationalitet. Kom ihåg, att förhållandena i andra länder och hos andra folk inte är jämförbara med dem som råder hos oss. Ni kan också lätt nog komma att ställas inför lägen, som fordrar både mod och beslutsamhet. Detta gäller såväl då ni uppträder i trupp som för varje enskild man. Det gäller därvid att bibehålla sitt lugn och att snabbt fatta kloka beslut. Sinnesjämvikt och ett ögonblicks lugn eftertanke har räddat många kritiska situationer. Jag förutsätter att ni alla är besjälade av en önskan att hedra det svenska namnet. Världens ögon är fästa på er. Ni kan genom ert uppträdande bidra till ökad aktning för Sverige. Ni kan visa att svenska soldater är att lita på och att man bör ha respekt för dem både då det gäller deras egentliga uppgift och då de uppträder utom tjänsten. Och så: Lägg en god portion glädje och tillförsikt i ert arbete. Gott humör är hälften vunnet. Jag önskar er nu en god färd, framgång i ert viktiga värv och en glad hemkomst. På lördagsförmiddagen den 24 november flög bataljonens huvudstyrka med tre ”Globemasters” från Bromma med flygplatsen Capodichino vid Neapel som närmaste mål. Här blev det en dryg veckas väntan på vidaretransporten och först den 3 december anlände 200 man till genomgångslägret i Abu Suweir vid Suez-kanalen, medan 41 man kom dagen därpå. Redan den 5 december for så bataljonens första kompani till Port Said för att där förena sig med de danska och 336