Första dagens höjdpunkt var den galabankett Islands presidentpar på kvällen gav i Hotell Borgs festvåning, där president Asgeirsson hälsade sina gäster med följande ord: Det är mig en särskild glädje att hälsa Eder hjärtligt välkomna på officiellt besök till det isländska folket. Det är ett kärkommet tillfälle för mig att varmt tacka Eder för det storartade mottagande som kom min maka och mig till del, när vi för drygt tre år sedan på Stockholms slott voro Edra och det svenska folkets gäster. Vi islänningar ha också ett annat tack att frambära. Som kronprins gjorde Eders Majestät oss den hedern och glädjen att besöka oss vid Alltingets tusenåriga minnesfest och hade en rik andel i den prägel av värdighet och högtid som vilade över detta stora parlamentariska jubileum. Då mottogo vi i gåva från Sverige en samling av alla de böcker om Island, som utgivits i Sverige, och under flera år därefter mottogo vi värdefulla gåvor av gamla isländska och svenska böcker. Dessa vänskapsgåvor voro visserligen namnlösa, men vi anade varifrån de kommo, och rikta nu till Eders Majestät vårt tack härför. Islänningarna bevara i gott minne denna första bekantskap och hälsa nu i Eder person på en gång en gammal vän och Sveriges Konung. Det är oss även en anledning till glädje att Hennes Majestät Drottning Louise nu för första gången gästar vårt land. Vi bevara i kärt minne den bekantskap vi inledde i hennes eget land. Mellan Island och Sverige har vägen under många sekler varit lång och föga befaren. Det säges visserligen att en svensk man var den förste nordbo som kom till Island, och Snorri Sturluson begav sig till Skara för att samla källor till Sveriges forna historia — året efter började man i Sverige att nedteckna Väst-Götalagen, Sveriges första skrivna lag — men ända fram till detta århundrade var det en sällsynthet att islänningar och svenskar besökte varandra. Förbindelsen blev dock aldrig helt bruten, ty islänningarna ha alltid följt med svenska folkets stora och skiftesrika historia. Och en av våra lagmän på 1600-talet säger i en av sina dikter, att freden i hans äktenskap vore lika hållbar som freden mellan Sverige och Danmark. Men en nutida diktare, som skulle vilja sjunga om sitt lyckliga äktenskap, skulle ej kunna göra bättre än genom att likna det vid de nordiska folkens brödraskap i dag. Särskilt ha vi fägnat oss åt de många begåvade och dugliga svenska konungarnas historia från Gustav Vasa intill denna dag, och detta bidrager bland annat till vår glädje över att se Sveriges nuvarande Konung och Drottning hos oss. Nu under de senaste årtiondena har banad väg trampats upp mellan dessa två brödrafolk. Gräset gror ej längre på vägen. Vi ha på isländska studenters och forskares och på det isländska näringslivets vägnar att tacka för en fruktbärande kontakt med den högt utvecklade svenska kulturen. Det är samma resning och rikedom över Sveriges kultur som över landet självt, från Skånes sädesfält till Norrlands malmberg. Sverige är visserligen en stat, men på samma gång ett slags Förenta Stater, eller åtminstone ett Nordens Förenta Landskap. Vårt isländska folk är fåtaligt, men icke dess mindre en stolt nation, som ser fram mot en lång framtid. Sverige har länge framstått för mig som det största av småfolken. Men gentemot nutidens stormaktsjättar äro vi alla militärt sett små länder — eller som svenskarna skulle säga: ”Inför vår Herre äro vi alla smålänningar”. — Små folk förstå varandra, icke minst när de förenas av ett gemensamt kulturarv, överensstämmande tänkesätt och styrelseform. Mellan svenskar och islänningar finnas de bästa förutsättningar härför. Jag har redan tackat Hans Majestät Konungen och det svenska folket för gåvor och andra goda ting. Men vad jag skulle vilja säga är något liknande det som Gunnar sade till Njål: ”Goda äro dina gåvor, dock skattar jag ännu högre din och dina söners vänskap”. Vänner ha vi behov av; ett folk utan vänner vore isolerat. Självständiga nationer ha aldrig haft mera behov av samarbete än just nu. Vi värdera högt vänskapen och frändskapen med det svenska folket och med de övriga nordiska folken. Vi islänningar ha haft lyckan att taga i arv denna nordiska släktskap, och vi vilja gärna fylla vår plats i demokratiernas samfund. Eders Majestäter! Vi höja våra glas med aktning och vänskap för Eder, vi rikta till hela det svenska Konungahuset och det svenska folket de bästa önskningar om fred, välgång och framtida lycka. Kung Gustaf Adolf besvarade därpå presidentens hälsning med följande tal: Drottningen och jag uttala till Eder, Herr President, ett varmt tack för de vänliga ord, som Ni nyss riktade till oss. Vi tacka även på det hjärtligaste för det strålande mottagande vi fått röna, då vi i dag kommo hit för att avlägga vårt officiella besök i Island. Edra ord och det vänliga mottagandet komma förvisso att uppskattas av hela det svenska folket såsom ett uttryck för de starka band av frändskap och av förståelse, vilka binda samman våra båda folk, och för den samhörighet vi känna med varandra. Även vi hava i kärt minne det besök, som Ni, Herr President, och Eder Maka för tre år sedan gjorde hos oss och som i Sverige kvarlämnat idel goda och vänskapliga intryck. Ehuru tjugosju år förflutit sedan jag första gången beträdde Islands jord, vid Alltingets 1 OOO-årsfest, har jag ännu i livligaste minne de starka intrycken av Islands folk med dess ärevördiga traditioner och av den särpräglade, storslagna isländska naturen. Att få återuppliva dessa minnen och att få återknyta den personliga kontakten med Edert land är för mig en mycket kär och efterlängtad händelse. Då Island under landnåms-tiden för mer än 1 000 år sedan togs i besittning av förfäderna till det nuvarande isländska folket, ingick i skaran av invandrare även ett litet antal svenskar. Vi kunna 26