närmast med hänsyn till de svårlösta försvars- och pensionsfrågorna samt det bekymmersamma statsfinansiella läget — förutsättningarna för en samlingsregering. Inom de borgerliga partierna fanns sympati för tanken på en fyrpartiregering, men socialdemokraterna motsatte sig bestämt en sådan lösning, och 28 oktober meddelade hr Erlander, att socialdemokratisk medverkan icke kunde påräknas. Borgerligt alternativ I detta läge lät konungen närmast undersöka möjligheterna att bilda en regering stödd på en majoritet i andra kammaren. Högern och folkpartiet dryftade ingående saken med bondeförbundet. Ville bondeförbundet medverka i en borgerlig tre-partiregering? Var partiet alternativt redo att stödja en regering höger—folkparti? Beskedet blev negativt. Hr Hedlund ansåg det inte rimligt att bondeförbundet omedelbart hoppade från den ena koalitionen till den andra. Inte heller kunde han ge några utfästelser om parlamentariskt stöd. Därmed gick budet till hr Erlander, som kl. 12.45 den 29 oktober fick uppdrag att bilda ny regering. Ministerlistan blev den förebådade, varjämte statssekreteraren i justitiedepartementet Bjöm Kjellin inträdde som juridisk konsult. Socialdemokratisk enpartiregering Den nya regeringen Erlander hade majoritet i första kammaren, däremot inte i andra. Vid gemensamma omröstningar kunde den bli beroende av den kommunistiska riksdagsgruppens stöd, ett förhållande som de borgerliga oppositionspartierna särskilt pekade på och karakteriserade som en allvarlig svaghet. I den socialdemokratiska pressen uttalades tillfredsställelse med den lösning regeringsfrågan fått. Också på socialdemokratiskt håll hade man nämligen efter hand börjat tröttna på koalitionen och det nödtvungna hänsynstagandet till en allt mindre samarbetsvillig partner. Man hoppades att regeringen nu skulle kunna uppträda med större kraft och ökad politisk målmedvetenhet. På höger- och folkpartihåll var kommentarerna i regel beska. Svenska Dagbladet befarade att regeringen i sitt handlande ofta skulle låta sig ledas av taktiska synpunkter: ”Den kommer att verka väsentligen med sikte på att ge socialdemokraterna ett fördelaktigt utgångsläge för nästa valtillfälle, det må gälla 1958 års kommunalval eller ett nyval dessförinnan. Detta är med hänsyn till landets intresse ett allt annat än tilltalande perspektiv.” VÅRRIKSDAGEN Med sedvanlig ståt öppnades vårriksdagen den 11 januari. För första gången sågs på den kungliga läktaren kronprins Carl Gustaf, som på övligt sätt tre gånger bugade för de valda ombuden. I sitt trontal yttrade konungen: Svenska män och kvinnor, valda ombud för Sveriges folk! Jag hälsar Eder välkomna till Edert ansvarsfyllda arbete. Sveriges förhållande till främmande makter är gott. Riktlinjerna för vårt lands utrikespolitik äro oförändrade. Strävandena att utbygga det nordiska samarbetet ha fortsatt. Det allmänna internationella läget har undergått en försämring genom de senaste månadernas händelser i Ungern och Mellersta östern. Med tillfredsställelse kan konstateras att Förenta nationerna energiskt ingripit i syfte att vinna fredliga lösningar. Efter nyligen förrättat val av generalförsamlingen inträder Sverige som medlem i Förenta nationernas säkerhetsråd för en tvåårsperiod. Det ökade utrikespolitiska ansvar som härmed följer har vårt land icke velat undandraga sig. Den utrikespolitiska situationen nödvändiggör att vi alltjämt efter måttet av vår förmåga upprätthålla ett effektivt försvar. Repetitionsövningarna inom krigsmakten föreslås återinförda under nästa budgetår. Särskilda medel föreslås anvisade på tilläggsstat för innevarande budgetår för utförande av sådana flygfälts- och befästningsarbeten, som på kort tid men för relativt liten kostnad medföra en höjning av försvarsberedskapen. 34