Hrr Hjalmarson, Skoglund och Heckscher (samtliga h) uttalade i ett särskilt yttrande, att eftersläpningen sammanhängde med den kritiska situationen på kapitalmarknaden och därmed ytterst är ett resultat av den ekonomiska politik som förts. Följden har blivit, hette det, att vi icke fått råd att göra utomordentligt angelägna investeringar och att de investeringar vi gör icke ens kan utföras på det sätt som skulle vara mest ekonomiskt och rationellt. Kamrarna biträdde efter långvariga debatter utskottets förslag. Bostadspolitiken Regeringens proposition med förslag till viss omläggning av bostadspolitiken godkändes på alla viktiga punkter av statsutskottet, och den 17 maj antogs programmet av kamrarna. Förslaget gick bl. a. ut på att lånevillkoren för bostadsbyggandet skulle skärpas och den statliga subventioneringen minskas eller avvecklas. Eftersom detta skulle medföra en höjning av hyrorna fastställdes samtidigt ett system för kompensation åt barnfamiljer genom höjda familjebostadsbidrag. På längre sikt eftersträvades en slutlig avveckling av de generella subventionerna. I fråga om bostadsbyggandet uppställdes som mål minst 57 000 påbörjade lägenheter under budgetåret 1957/1958. Det kan nämnas att utskottet hade haft att ta ställning till inte mindre än 72 olika yrkanden. Med regeringens efter hand ådagalagda benägenhet till avveckling av de generella subventionerna hade de partipolitiska motsättningarna på det bostadspolitiska området i viss mån minskat. Detta förhållande återspeglades också i riksdagens bostadsdebatt den 17 maj, vilken fördes i lugn atmosfär utan skarpa replikskiften. Hr Cassel (h) uttalade att meningsmotsättningarna i mångt och mycket gällde nyanser. Högern ville att subventionerna skulle tas bort i snabbare takt. Från folkpartihåll betonades särskilt behovet av ökat bostadsbyggande. Statens skogsindustrier Aktiebolaget statens skogsindustrier (ASSI) fick 1956 garanti av staten för ett reverslån på 35 milj. kr. Kritiska röster höjdes i samband därmed; man ansåg att bolaget redan blivit gynnat i överkant och att det expanderat på ett sätt som från affärsmässig synpunkt kunde inge betänkligheter. Situationen tillspetsades när ASSI redan vid årsskiftet 1956—57 anmälde ett ytterligare kapitalbehov på 110 milj. kr. Irritationen blev särskilt stark av två skäl: dels framställdes kravet i ett läge där enskild företagsamhet till följd av kreditrestriktionerna måst ålägga sig den största återhållsamhet, dels ansåg man att ASSI genom sin omfattande investeringsverksamhet försatt statsmakterna i en tvångssituation. Investeringarna hade finansierats såväl med av staten anslagna medel som genom betydande kortfristiga kund- och leveranskrediter eller förskottslikvider från utländska köpare. I januari lät finansminister Sträng dåvarande generaldirektören Herman Kling göra en utredning om ASSI. Denna resulterade i ett förslag att bolaget icke vidare skulle sortera under domänstyrelsen utan i stället underställas handelsdepartementet. Hr Kling uttalade därjämte att företagets investeringar icke utan statsmakternas prövning borde få större omfattning än att de kunde täckas genom självfinansiering eller rymmas inom ramen för normal kortfristig kreditgivning. Hr Sträng lät utredningen ligga till grund för en proposition, i vilken han samtidigt föreslog statlig nyteckning av aktier i företaget till ett värde av 35 milj. kr. Motionsvis föreslogs såväl en höjning av beloppet till 60 milj. kr. som blankt nej till varje ny statlig kapitaltillförsel. Hr Strängs förslag segrade i bägge kamrarna men först efter långvariga och heta debatter. Från höger- och folkpartihåll riktades synnerligen häftig kritik mot det sätt på vilket ASSI expanderat. Bland annat uttalades starkt ogillande av bolagets fartygsförvärv. Debattinlägg av förutvarande jordbruksministern, hr Norup, vittnade om dennes olust och missnöje med ASSLs affärer. Det har antytts att frågan om ASSI spelat en viss roll för hr Norups beslut att lämna regeringen. 42