De förutvarande koalitionsbröderna med fruar samlades den 20 november till en informell avskedsfest på Stallmästaregården med statsministern och hans maka som värdfolk. På bilden ses fr. v. fru Thea Persson, maka till förre ecklesiastikministern, statsministern, fru Astrid Hedlund, maka till förre inrikesministern, och utrikesminister Östen Undén. I en debatt i första kammaren den 12 april i anledning av en interpellation av hr Ollén (fp) riktades kritik mot dåvarande justitieminister Zetterberg för dröjsmål med ersättningsbyggena för Långholmen. Hr Zetterberg svarade att arbetet bedrevs med ”all den skyndsamhet som rimligtvis kan begäras”. Hr Ollén ansåg att det var misstag i det förgångna som förorsakat svårigheter. Hr Zetterberg hävdade, att man överraskats av utvecklingen: för tio år sedan hade strafflagberedningen räknat med en högsta beläggning på 2 300 platser. Fångantalet hade emellertid i verkligheten stigit till det dubbla. Vägarna I sitt utlåtande angående väganslagen konstaterade statsutskottet att hela väg-frågan kommit i ett allvarligt läge. Det planerade utbyggnadsprogrammet hade inte kunnat genomföras; betydande begränsningar hade befunnits nödvändiga av samhällsekonomiska skäl. Vidare hade underhållet av det befintliga vägnätet till följd av bristande medelstillgång blivit eftersatt. Utskottet betonade att avsevärt större investeringar än som upptagits i statsverkspropositionen i och för sig måste anses väl motiverade. Den samhällsekonomiska situationen tvingade emellertid till fortsatt återhållsamhet. Utskottet ansåg sig därför ”ehuru med tvekan” böra godta den av regeringen föreslagna ramen om 295 milj. kr. för de statliga väginvesteringarna under 1958. Samtidigt underströks att själva ramregleringen borde avvecklas så snart ske kunde, så att ”av riksdagen anvisade anslag helt utnyttjades för därmed avsedda ändamål”. Med beklagande noterades att regeringen ”icke heller i årets statsverksproposition ansett sig kunna uppdra riktlinjerna för vägpolitiken på längre sikt”. I ett avseende gick utskottet mot regeringen. Det gällde anslaget till vägunderhållet, som ansågs så otillräckligt att man fann en uppräkning med 30 milj. kr. (till 300 milj, kr.) oundgängligen erforderlig. 41