kretsar, och i pressen uttalades på sina håll farhågor för att hela folkomröstnings-institutet hade blivit komprometterat. Svårtolkat resultat Resultatet av röstningen visade att partigränserna delvis sprängts. Linje 1 fick (enligt de preliminära siffrorna) 46,4 procent, linje 2 15,2 och linje 3 34,6 procent. 3,8 procent hade röstat blankt. Hur skulle detta tolkas? Vem hade egentligen vunnit? Svaret blev att resultatet kunde uppfattas på flera olika sätt — alla parter passade också på att tillskriva sig seger. Socialdemokraterna kunde peka på att deras förslag fått fler röster än något annat. Högern och folkpartiet betonade å andra sidan såsom avgörande att lagstiftningslinjen icke fått majoritet. Bondeför- Folkomröstningsnämnden sandad till sitt första sammanträde den 11 juni. Sittande ordföranden justitie-rådet Gunnar Dahlman och sekreteraren byråchef Sven Hugo Ryman. Stående fr. v. riksdagsman Tor Wolgast, talman John Bergvall, advokat Gunnar Lindh, riksdagsmännen Carl Albert Anderson och Leif Cassel, generaldirektör Yngve Samuelsson och riksdagsman Anders Pettersson i Dal. bundet såg med tillfredsställelse att linje 2 fått avsevärt fler röster än som motsvarade partiets välj arunderlag. I ett avseende kunde hr Erlander obestridligen vara nöjd med utgången. Den 10 april hade han i ett anförande sagt att en proposition var att vänta om det socialdemokratiska förslaget erhöll minst 40 procent av rösterna. Nu hade man fått både de 40 procenten och en rätt god marginal. Närmast följde emellertid överläggningar mellan de fyra demokratiska partierna. Förhandlingarna hade ännu vid årsskiftet icke lett till någon uppgörelse. Åtskilligt har talats om önskvärdheten av att nå fram till ”en samlande lösning”, men motsättningarna förefaller mycket stora, och av vissa tecken att döma har regeringen för avsikt att lägga fram en proposition med endast obetydliga avvikelser från linje 1. En betydande del av den liberala pressen rådde tiden närmast efter omröstningen hr Ohlin att söka åstadkomma en kompromiss även till priset av mycket betydande eftergifter. Hr Ohlin och folkpartiets riksdagsgrupp har emellertid hävdat att det i vart fall icke kan bli tal om att acceptera en lösning, som innebär att endast den ena parten mera väsentligt modifierar sin ståndpunkt. 53