Raoul Wallenberg fotograferad i Budapest kort innan han råkade i rysk fångenskap. av de arkiv, som hänför sig till redovisning av fångar och till undersökningsfrågor i syfte att finna eventuella upplysningar om Wallenberg. Likaså har många personer förhörts, som skulle kunna ha något att göra med de omständigheter som nämnts i det från svensk sida mottagna materialet. Som resultat av dessa åtgärder har det emellertid icke lyckats att påträffa några som helst uppgifter om Wallenbergs uppehåll i Sovjetunionen. Det har härvid framkommit att ingen av de förhörda kände till någon person med namnet Wallenberg. I samband härmed har vederbörande sovjetiska myndigheter vidtagit en prövning sida för sida av arkivdokument från alla biträdesav-delningar i vissa fängelser. Som resultat av dylik prövning från sjukvårdstjänsten i Ljublanka-fängelset har påträffats ett dokument som det finns grund att betrakta såsom hänförande sig till Raoul Wallenberg. Detta dokument har formen av en handskriven rapport riktad till förutvarande ministern för statssäkerheten i Sovjetunionen Abakumov och skriven av chefen för sjukvårdstjänsten vid detta fängelse A. L. Smoltsov och med följande innehåll: ’Jag rapporterar att den eder bekante fången Wallenberg i natt plötsligt avled i cellen, förmodligen till följd av en uppkommen myokardinfarkt. I samband med av eder givna instruktioner att personligen ha tillsynen över Wallenberg, utber jag mig anvisning om åt vem skall uppdragas att verkställa obduktion i syfte att fastställa dödsorsaken. 17 juli 1947. Chef för sanitetsavdelningen i fängelset, överste i medicinska tjänsten Smoltsov.’ På denna rapport finns följande anteckning av Smoltsovs hand: ’Har personligen underrättat ministern. Det har bifallits att kremera liket utan obduktion 17 juli. Smoltsov.’ Man har icke lyckats finna några som helst andra upplysningar med karaktär av dokument eller vittnesmål, så mycket mera som ovannämnde A. L. Smoltsov avled den 7 maj 1953. På grund av vad ovan anförts bör den slutsatsen dragas att Wallenberg avled i juli 1947. Raoul Wallenberg arresterades tydligen jämte andra personer i området för sovjetiska truppers krigshandlingar. Samtidigt kan anses otvivelaktigt att Wallenbergs senare kvarhållande i fängsligt förvar och likaså de oriktiga uppgifter om honom som av vissa förutvarande ledare för säkerhetsorganen lämnats till Sovjetunionens utrikesministerium under en följd av år utgjorde ett resultat av Abaku-movs brottsliga verksamhet. I samband med av honom begångna grova brott blev som bekant Abakumov, vilken bedrivit verksamhet som inneburit brott mot Sovjetunionens lagar och vilken strävat efter att vålla Sovjetunionen all slags skada, arkebuserad i enlighet med beslut av Sovjetunionens högsta domstol. Sovjetregeringen framför sitt uppriktiga beklagande med anledning av vad som förekommit och uttalar sin djupa medkänsla till svenska regeringen och likaså till Raoul Wallenbergs släktingar.” Skarp svensk not I en omedelbar kommentar till det ryska aktstycket konstaterade svenska regeringen att Sovjet medgivit att Wallenberg varit fängslad i Sovjetunionen samtidigt som den starkt beklagade att det ryska memorandum innehöll så knapphändiga uppgifter. Kompletterande upplysningar efterlystes även med skärpa i en svensk not av den 19 februari avlämnad av ambassadör Sohlman till sovjetryske utrikesministern Zacharov. Den svenska noten hade följande lydelse: ”1 sitt memorandum av den 6 februari 1957 har Sovjetunionens regering förklarat, att av dess utredningar rörande den svenske beskickningssekreteraren Raoul Wallenberg den slutsatsen bör dragas, att Wallenberg avled i ett fängelse i Moskva natten till den 17 juli 1947. Ansvaret för den svenske diplomatens kvarhållande i fängelse och för de oriktiga uppgifter som alltsedan den 18 augusti 1947 under en lång följd av år lämnats den svenska regeringen läggs på sovjetiska säkerhetsorganen. Svensk opinion är med rätta upprörd över vad som förekommit i denna sak. Om den sovjetiska säkerhetstjänsten kunnat handla så egenmäktigt, att den gjort ett neutralt lands diplomatiske tjänsteman till fånge och hållit honom i fängelse under 216 år utan att rapportera därom till sovjetregerin 75