Märklig Antarktisexpedition En märklig forskningsfärd över den antarktiska kontinenten startades vid den antarktiska ”sommarens” början i slutet av året av en brittisk samväldesexpedition under ledning av dr Vivian Fuchs. I expeditionen ingick en särskild nyzeeländsk grupp ledd av Mount Everests besegrare sir Edmund Hillary. Syftet med expeditionen var att för första gången genomkorsa heia den antarktiska kontinenten, en plan som Ernest Shackleton ej kunde fullfölja vid sin expedition 1915. Hillarys grupp utgick från den amerikanska basen vid McMurdosundet och hade bl. a. till uppgift att upprätta depåer för huvudgruppen, som strävade fram över ishavet från Weddell-havet. Meningen var att de båda grupperna skulle mötas vid en punkt omkring 750 km från sydpolen åt Hillarys håll. Denne kunde också följa den uppgjorda tidtabellen men för dr Fuchs och hans grupp hopade sig svårigheterna med påföljd att gruppen blev starkt försenad. Hillary och hans män fortsatte därför till den amerikanska stationen vid själva sydpolen för att där invänta de försenade kamraterna. De kom fram till sydpolen tidigt på morgonen den 3 januari med bensinen för gruppens traktorer så gott som helt förbrukad. Dr Fuchs hade då ännu 270 km kvar och nådde polen först den 20 januari. Efter några dagars vila vid sydpolen återvände Hillary med flyg till McMurdosundet. vilket gav upphov till obefogade rykten om schism mellan de båda gruppledarna. Hillary återvände till sydpolsstationen då dr Fuchs närmade sig denna och mötet mellan dem blev där det hjärtligaste. Hillary hade tidigare rått dr Fuchs att uppskjuta den fortsatta färden över sydpolskontinenten till efter den arktiska vinterns slut, ett råd som dr Fuchs dock vägrade att följa. Efter någon tids vila vid sydpolsstationen fortsatte hans grupp också sin färd, ett företag som var förenat med betydande risk på grund av den knappa tid som stod till buds innan den ständiga polarnatten och den intensiva kölden inträdde. Den märkliga expeditionens färd skildrades i ett specialreportage för Svenska Dagbladet av mr Noel Barber, en av Londonpressens främsta journalister. Linnés liv samt fyra speciellt komponerade fotoexposeer över linnéana. Till jubileet präglade svenska myntverket en minnesmedalj, utförd av myntgravör Leo Holmgren. Den visade på framsidan den unge Linné examinerande en blomma, medan frånsidan upptog hans från Vergilius lånade tänkespråk Tantus amor flo-rum — så stor är kärleken till blommorna — samt en linnearanka. Linnéminnet i utlandet I Holland högtidlighölls Linnéminnet bl. a. med en akademisk minnesfest jubileumsdagen i riddarsalen i Haarlems stadshus. Därifrån begav sig deltagarna till Bennebroek nära Haarlem där Linné studerade och arbetade några år vid amsterdamköpmannen George Cliffords egendom. Vid Linnaeushof nedlades här vid Linnés byst en lagerkrans bunden av kvistar från ett lagerträd som Linné planterat i Uppsala. Samtidigt öppnades i Amsterdams zoologiska museum en minnesutställning. Universitetsbiblioteket i Leyden som äger en av de största och intressantaste samlingarna i Västeuropa om Linnés liv och arbete öppnade likaledes en minnesutställning den 24 maj. Linnean Society i London, det äldsta Linnésällskapet, högtidlighöll 250-årsminnet med en utställning av valda delar av sällskapets enastående rika linnésamlingar. Utställningen öppnades den 30 maj. Även i Paris var en utställning anordnad av Tessininstitutet i samarbete med franska naturhistoriska riksmuseet. Den öppnades den 26 juni i Ludvig XVLs amfiteater i Paris botaniska trädgård och omfattade nära 600 nummer däribland ett hundratal verk av Linné, de flesta i originalupplagor. Vid öppnandet medverkade Ingrid Bergman med uppläsning ur Linnés produktion. Även i Moskva öppnades den 23 maj en Linnéutställning i universitetets bibliotek och till och med i Peking högtidlighölls Linnéminnet i september med en festlighet i närvaro av Sveriges ambassadör Klas Böök och ledande kinesiska vetenskapsmän. 80