Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det internationella geofysiska året 1957—1958. Av docent Bert Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professor Gunnar Hoppe (t. v.) och dr Valter Schytt (t. h.) medföljde ett Catalinaplan till Spetsbergen.
Mellan dem planets befälhavare kapten Olle Brunstorp.
som många är radioaktiva, på samma sätt som radioaktiva ämnen kan användas
för undersökningar av ämnesomsättningen hos djur och människor. De kosmiska
strålarna berättar också om en rad processer ute i världsrymden.
Den kosmiska strålningen skapar radioaktiva ämnen i luften men vi har under de
sista tio åren också fått en hel del radioaktivitet i atmosfären genom
atombombexplosioner. En av de mest brännande frågorna är givetvis: Vart tar denna
radioaktivitet vägen? Vi vet i dag faktiskt alldeles för litet om atmosfären omkring oss för att
kunna svara tillfredsställande på den frågan. Det är exempelvis ytterst väsentligt
att få en bättre uppfattning om den geografiska fördelningen av denna
radioaktivitet och programmet för det geofysiska året bör anses endast vara en början till
intensifierade studier på detta område.
Ett annat huvudområde för forskningarna under det geofysiska året är
meteorologien. Kring jorden finns två bälten med mycket kraftiga västliga vindar. Det ena
på norra halvklotet i allmänhet längs 40:e latituden, det andra lika långt söder om
ekvatorn. De största vindstyrkorna finner man här på omkring 12 km höjd med
hastigheter ända upp till 300 ä 400 km i timmen. Ibland grenar vindbandet ut
sig i flera strömmar för att några tusen kilometer längre bort åter förenas. Med
tanke på bl. a. reaflyget i framtiden, som i allmänhet kommer att gå fram på
dessa höjder, behöver vi veta mer om vad som händer här uppe. Redan nu finns
ett omfattande nät av stationer, där man med hjälp av ballonguppstigningar
kartlägger atmosfären. Med ballongen går en termometer, en barometer och ett
instrument för fuktighetsmätningar till väders. En liten radiosändare följer också med
och sänder hela tiden till mottagaren på marken uppgifter om hur förhållandena
där uppe är. Med hjälp av ballongens avdrift kan vindarna beräknas. Under det
geofysiska året kommer mer än tusen ballonger om dagen att sondera lufthavet
omkring oss.
Den svenska insatsen under det geofysiska året spänner över de flesta av
geofysikens grenar. Det mesta av arbetet sker givetvis inom Sveriges gränser och det
geofysiska observatoriet i Kiruna är ett centrum för detta arbete i norra Sverige.
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:56:51 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1957/0091.html