strålning, som lämnar jordytan, absorberas emellertid igen i atmosfären, framförallt av vattenånga och koldioxid. Man har jämfört denna verkan av dessa luftens beståndsdelar med glasrutorna i ett växthus. Solstrålarna släpps in, men den utgående värmestrålningen hindras. Halten av vattenånga och koldioxid i luften är därför av fundamental betydelse för jordens klimat. Denna har i någon mån ändrats under det sista århundradet genom förbränning av kol och olja. Som ett centralt problem för arbetena under det geofysiska året står nu intensifierade mätningar av jordens strålningsbalans och ökade kunskaper om koldioxidhalten i luften. Den strålning som från solen når jorden innehåller även ultravioletta strålar, men det är ganska litet av den strålningen som når ner till jorden. Den största delen absorberas högt ovan jordytan, inom jonosfären. Jonosfärfysiken är en vetenskap som hör framförallt de senaste decennierna till. Förhållandena på dessa höga höjder, ett eller ett par hundra kilometer över jordytan, är av fundamental betydelse för våra radiokommunikationer och det är också fortplantningen av radiovågor som framförallt kommit till användning för undersökningar av förhållanden där- Den svensk-finländsk-schweiziska arktiska expeditionens läger vid Kinnvika på Spetsbergen vid Murchisonfjordens norra strand. Längst t. h. stora huset. uppe. Under de senaste åren har även direkta mätningar med hjälp av raketer kunnat lämna värdefulla upplysningar. Förhållandena inom jonosfären är beroende av såväl solstrålningen och dess variationer som av jordens magnetfält. Vi har här ett annat exempel på betydelsen av samverkan mellan olika geofysiska vetenskaper. Den strålning från solen som vi hittills talat om når oss med ljusets hastighet. Men även tunna gaser från världsrymden och solen fångas in av vår planet. Vad händer då? När atomer och elektroner med stor hastighet träffar den ytterst tunna luften på hög höjd tänds norrsken och sydsken i polartrakterna. Att de laddade partiklarna sugs mot polerna hänger samman med att jorden är en jättestor magnet. En serie automatiska kameror kommer att varje minut fotografera himlen inom norrskensområdena och det kan kanske vara intressant att veta att det är en svensk kamerakonstruktion, som används inom stora delar av norrskensbältet kring nordpolen. Det är partiklar med ganska låg hastighet som bromsas redan i dessa höga skikt av atmosfären. Ju större hastigheten är desto längre ner kan de tränga. De allra snabbaste har hastigheter som återigen är mycket nära ljusets hastighet. Man kallar denna ström av partiklar för den kosmiska strålningen. De kosmiska partiklarna kolliderar med luftens atomer och en mängd nya grundämnen bildas, i mycket små mängder, men de kan bli ovärderliga som spårämnen i luften och havet, efter- 90