STOCKHOLMSKRÖNIKA Av K. O. HAMMARLUND Året 1957 blev ett av de stora märkesåren i Stockholms historia. Då fullbordades tunnelbaneförbindelsen från Bromma genom stadens centrum, under och över strömmarna till Söder och de södra förorterna. Egendomligt nog inträffade detta samtidigt med att den årliga befolkningsökningen för första gången på mycket länge upphörde att stiga. Stockholm hade emellertid enligt mångas mening fått sin slutliga stämpel som storstad. Femtio år hade gått sen den första verkliga tunnelbaneplanen lades fram. Förslagsställaren var civilingenjören och fil. licentiaten Erik Winell. Mycket hände under halvseklet därefter och nya förslag dök upp. Men det får här räcka med påpekandet att byggnadstiden för den nu invigda huvuddelen av tunnelbanesyste-met uppgick till tolv år. Fem- eller sexhundra miljoner kronor har den kostat och ändå är sluträkningen inte summerad. Det rådde stor spänning inför problemet om byggnadstidtabellen skulle hålla. För den oinvigde föreföll villervallan i city och på strömmarna vara värre än någonsin. Men tidtabellen höll och tunnelbanelinjen från stationen Kungsgatan (nu kallad Hötorget) till Slussen invigdes planenligt söndagen den 24 november. Det Konungen klipper av den gordiska knuten med en skräddarsax. Närmaste åskådare drottningen och borgarrådet Helge Berglund. 103