Bakom det nya systemet ligger tanken att spårvägarna i största utsträckning skall vara självförsörjande. Reslängdstaxan ansågs av majoriteten vara den enda formen som gav väsentlig ökning av inkomsterna. Högre skatt eller högre avgift, det var frågan. Men svaret kunde onekligen få variationer. Barnfamiljer utanför city och ensamstående urstockholmare torde vara av olika åsikt. * Denna väldiga jordglob med en diameter av 13,5 meter blev i juli ett nytt inslag i Söders silhuett. Den ingick i den stora utställningen som anordnades av Kooperativa förbundet. Länge var det illa ställt med en del historiska herresäten i Stockholms närhet. Aret 1957 medförde en ljusning. 1700-talsslottet Sturehov i Botkyrka förvandlades definitivt till en festlig representationsbyggnad för huvudstaden. Den gustavianska miljön återställdes så långt det var möjligt under medverkan av Nationalmuseum, Nordiska museet och Stadsmuseet, med stadsantikvarie Gösta Selling som ledare av inredningsarbetet. Det blir inte bara fråga om fester och konferenser. Slottet kommer också att vara tillgängligt för visningar. Allmänheten blir sålunda här i tillfälle att studera ett enhetligt kulturminnesmärke från den mest smakförfinade perioden i vår historia. Ett slott med mindre pompa men genuint är Stora Ängby i Bromma. Det härstammar i sin nuvarande form från slutet av 1600-talet och förvärvades redan 1904 av Stockholms stad. Det har tidvis tagits i bruk för olika ändamål men har huvudsakligen stått tomt. Efter en varsam men grundlig restaurering överlämnades i maj 1957 byggnaden till stiftelsen för Stora Ängby. Det är Bromma—Lovö hemvärnsavdelning som får svara för slottets förvaltning och fördelningen av lokalförmånerna till sammanslutningar i den kringliggande trakten. Med sitt läge på en trädbevuxen kulle mitt i ett villasamhälle lämpar sig Stora Ängby förträffligt som festplats. Som ett exempel på den gamla inredningens prakt kan framhållas att mer än hälften av de berömda mariebergskakel-ugnarna i Sverige finns på Sturehov. Men så var också byggherren Gustav III:s finansminister Johan Westerman Liljencrantz, som var huvuddelägare i Mariebergs porslinsfabrik. 1 detta sammanhang, fastän kanske ur krönikesynpunkt något för tidigt, kan också nämnas Mariebergs 1700-talsgård inom ett av de tjusigaste områden som hittills släppts lös för bebyggelse i Stockholms centrala delar. Sedan den militära signalskolan flyttat till Uppsala står områdets gamla ”kanslihus” till förfogande. Där startades i mitten av 1700-talet Mariebergs Porcelainefabrik, som blev ryktbar men kortlivad. Den i och 108