Keramiska "stål” tål mycket höga temperaturer och kan skära i mycket hårda metaller eller med stor hastighet Efter användningen bortkastas plattorna; omslipning av det hårda materialet lönar sig ej. stationer att bygga, varvid dock takten fick bli beroende av teknikens utveckling inom vattenbyggnads- och atomkraftsområdet. Vattenfallsstyrelsens arbeten i norrlandsälvarna var följande. 1 Indalsälven jord-dammsbygge vid Järkvissle. I Ängermanälven färdigställdes kraftverket i Lasele och Forsmoanläggningens fördubbling genomfördes, medan arbeten vid Långbjörn pågick med tillämpning av glidformsgjutning av stödande delar i dammbyggnaden. I Ume älv gjordes verken i Umluspen och Grundfors driftfärdiga, medan Stornorrefors, landets största vattenkraftverk med bl. a. världens största kraft-verkstunnel, fullbordades så långt att det beräknades komma i gång i oktober 1958. Byggnadsarbetena i Stensele och Tuggen påbörjades. I Lule älv byggdes vid Vuollerim ett samhälle som skulle bli centrum för älvens utbyggnads verksamhet. Arbetena vid Messaure inkluderande landets största jorddamm (12 milj, kbm) påbörjades. Vattenfallsstyrelsens i berget insprängda maskinsalar för den stora ångkraftanläggningen i Stenungsund med måtten 125X24X30 meter färdigställdes. Pannor och turbiner var under tillverkning. De förra utfördes enligt en ny konstruktion ”liggande”, varigenom utrymme i det insprängda bergrummet sparades. Man lyckades också förminska den yta som erfordrades för att överföra värmen till ångpannan och gjorde nykonstruktioner i fråga om det besvärliga problemet att ventilera bergrummet. De av Stal byggda turbinerna för 110 000 kW var utformade så, att effekten blev fördubblad i lågtrycksdelen jämfört med tidigare konstruktioner. Oljedrivna gasturbiner för kraftstationer utvecklades hastigt och i Varberg togs en anläggning för 10 000 kW i bruk. I Otterbäcken beräknades en schweizisk anläggning på 27 500 kW komma i gång inom kort, och för den av vattenfallsstyrelsen planerade stationen i Västervik byggdes av Stal en turbin för 40 000 kW. Den svenska pioniärinsatsen för högspänd likström på 100 kV för överföring till Gotland väckte internationellt intresse, och ASEA projekterade en förbindelse över Engelska kanalen med en betydligt större effekt. Ännu större anläggningar började diskuteras för Nya Zeeland, avseende kraftöverföring från sydön till nordön. Ett annat stort projekt som väckte internationell uppmärksamhet var Axel Wenner-Grens överenskommelse med British Columbia, Kanada, vari bl. a. ingick planer på en stor dammanläggning som beräknades möjliggöra ett kraftverk för 4 000 MW. Ännu väldigare anläggningar planerades i Kongo ävenledes under medverkan av svenska ingenjörer. I Hässelby väster om Stockholm byggdes ett kraft-och värmeverk avsett att lämna värme till 20 000 lägenheter i södra Spånga och för att sättas in vid toppbelastning för huvudstadens elförsörjning. För utjämning av varmvattenförbrukningen byggdes tre hetvattensamlare på vardera 2 000 kbm. Beträffande atomenergien se särskild artikel. 116