Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teknisk revy. Av civiling. Gregory Ljungberg
- Kraft- och värmeteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Keramiska "stål” tål mycket
höga temperaturer och kan
skära i mycket hårda metaller
eller med stor hastighet Efter
användningen bortkastas
plattorna; omslipning av det hårda
materialet lönar sig ej.
stationer att bygga, varvid dock takten fick bli beroende av teknikens utveckling
inom vattenbyggnads- och atomkraftsområdet.
Vattenfallsstyrelsens arbeten i norrlandsälvarna var följande. 1 Indalsälven
jord-dammsbygge vid Järkvissle. I Ängermanälven färdigställdes kraftverket i Lasele
och Forsmoanläggningens fördubbling genomfördes, medan arbeten vid
Långbjörn pågick med tillämpning av glidformsgjutning av stödande delar i
dammbyggnaden. I Ume älv gjordes verken i Umluspen och Grundfors driftfärdiga,
medan Stornorrefors, landets största vattenkraftverk med bl. a. världens största
kraft-verkstunnel, fullbordades så långt att det beräknades komma i gång i oktober
1958. Byggnadsarbetena i Stensele och Tuggen påbörjades. I Lule älv byggdes vid
Vuollerim ett samhälle som skulle bli centrum för älvens utbyggnads verksamhet.
Arbetena vid Messaure inkluderande landets största jorddamm (12 milj, kbm)
påbörjades.
Vattenfallsstyrelsens i berget insprängda maskinsalar för den stora
ångkraftanläggningen i Stenungsund med måtten 125X24X30 meter färdigställdes. Pannor
och turbiner var under tillverkning. De förra utfördes enligt en ny konstruktion
”liggande”, varigenom utrymme i det insprängda bergrummet sparades. Man
lyckades också förminska den yta som erfordrades för att överföra värmen till
ångpannan och gjorde nykonstruktioner i fråga om det besvärliga problemet att
ventilera bergrummet. De av Stal byggda turbinerna för
110 000 kW var utformade så, att effekten blev
fördubblad i lågtrycksdelen jämfört med tidigare
konstruktioner.
Oljedrivna gasturbiner för kraftstationer utvecklades
hastigt och i Varberg togs en anläggning för 10 000 kW
i bruk. I Otterbäcken beräknades en schweizisk
anläggning på 27 500 kW komma i gång inom kort, och
för den av vattenfallsstyrelsen planerade stationen i
Västervik byggdes av Stal en turbin för 40 000 kW.
Den svenska pioniärinsatsen för högspänd likström
på 100 kV för överföring till Gotland väckte
internationellt intresse, och ASEA projekterade en
förbindelse över Engelska kanalen med en betydligt större
effekt. Ännu större anläggningar började diskuteras
för Nya Zeeland, avseende kraftöverföring från sydön
till nordön.
Ett annat stort projekt som väckte internationell
uppmärksamhet var Axel Wenner-Grens överenskommelse
med British Columbia, Kanada, vari bl. a. ingick
planer på en stor dammanläggning som beräknades
möjliggöra ett kraftverk för 4 000 MW. Ännu väldigare
anläggningar planerades i Kongo ävenledes under
medverkan av svenska ingenjörer.
I Hässelby väster om Stockholm byggdes ett
kraft-och värmeverk avsett att lämna värme till 20 000
lägenheter i södra Spånga och för att sättas in vid
toppbelastning för huvudstadens elförsörjning. För
utjämning av varmvattenförbrukningen byggdes tre
hetvattensamlare på vardera 2 000 kbm.
Beträffande atomenergien se särskild artikel.
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:56:51 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1957/0116.html