huvudsakliga syfte skall vara att för medlemsstaternas räkning bearbeta använt reaktorbränsle så att plutonium och andra värdefulla biprodukter kan utvinnas. OEEC utsåg den norska reaktorn i Halden att användas som OEEC:s provreaktor, vilket innebär ett erkännande åt norsk atomteknik. I planerna på vidgandet av den europeiska marknaden ingick atomsamarbete som en viktig del under beteckningen Euratom. Redan tidigare fanns avtal mellan Sverige och USA om samarbete på atomområdet, och i september träffades en liknande överenskommelse med England gällande en tid av tio år. Vid ett av Ingeniörsvetenskapsakademien anordnat föredrag av sir Christopher Hinton, chef för de stora engelska atomanläggningarna i Calder Hall, framlades siffror, som visade att atomelkraften redan omkring år 1965 borde vara billigare än vattenkraft. Uttalandet föranledde en livlig diskussion i den svenska fackpressen. Atomenergi i Sverige De svenska planerna och förberedande arbetena siktade på sex atomvärmeverk och minst ett atomkraftverk fram till mitten av 1960-talet. I utvecklingen i Sverige intog AB Atomenergi en central ställning. Bolagets försöksreaktor R 2 för höganrikat importerat uran och vanligt vatten beställd i USA för en kostnad av omkring 10 miljoner kronor beräknades komma i drift 1958. Dess byggnad såväl som många andra av bolagets anläggningar började resa sig i Studsvik. Farsta-reaktorn R 3, som utöver värme även skall kunna lämna mottryckselkraft, började byggas i Ågesta. Den skall arbeta med naturligt uran i form av sintrad urandioxid som bränsle och med tungt vatten som moderator och kylmedel. Det tunga vattnet, 42 ton till en kostnad av 10 miljoner kronor, anlände i september från USA i väl emballerade fat av rostfri plåt. Farstaanläggningen torde när den startas 1960 bli den första i världen för bostadsuppvärmning. Bolagets första större atomelkraftverk, R 4, på 100 000 kW, tidigare planerat parallellt med Vattenfallsstyrelsens kraftverk Eva, blev sammanslaget med detta projekt och plats utsågs i Tiveden för kraftverket, som man hoppades få färdigt år 1963. Även beträffande Vattenfallsstyrelsens värmeverk Adam i Västerås överenskoms om samarbete med AB Atomenergi. Asea meddelade, att man undersökte möjligheterna att med utgångspunkt från Adam utveckla en anläggning som med tillsats värme genom förbränning av olja skulle ge elkraft med bättre verkningsgrad. Asea intresserade sig också för mindre värmeverk på 40 000 kW baserade på anrikat atombränsle. Företaget lämnade vidare optimistiska meddelanden om möjligheten av att i landet framställa tungt vatten. I sitt arbete på området ingick företaget ett samarbetsavtal med den stora amerikanska firman North American Aviation. Nydqvist & Holm meddelade, att man avsåg att starta tillverkning av atomreaktorer. Flera städer i landet, däribland Malmö och Uppsala, gjorde utredningar om användning av atomiska kraft- eller värmeverk. Atomenergi i utlandet De väldiga forsknings- och utvecklingsarbetena i USA pågick till en kostnad av nära 2,5 miljarder dollar per år. God tillgång på billigt bränsle, kol, olja, naturgas och stora vattenkraftsanläggningar gjorde emellertid, att man icke kände sig pressad att snabbt få fram stora kraftanläggningar. Det av Atomic Energy Commission styrda federala programmet siktade i stället på att pröva ett stort antal olika 122