Den nya jagaren Östergötland på provtur utanför västkusten i december 1957. — och bereddes också tillfälle — att få framlägga sina synpunkter i denna fråga för den parlamentariska försvarsberedningen på vars uppdrag ÖB-utredningen verkställts. Det ges föga tid för längre meditation, när något föråldrat får vika och ge plats för effektivare materiel eller metoder i vår marin. Låt mig dock nämna att gamla Fylgia, långresekryssaren par preference, under hösten bogserades bort från örlogs-staden Karlskrona för slutlig nedskrotning. Mången flottans pensionär hade mött upp nere vid Kungsbron för att fånga en sista skymt av den forna skönheten, innan hon definitivt försvann genom Kungsholmsgattet. Ytterligare en representant för en svunnen epok såldes under året för nedskrotning. Det var pansarskeppet Sverige, som en gång stod i främsta ledet för den politiska debatten och vars tillkomst slutligen möjliggjordes genom den s. k. pansarbåtsinsamlingen år 1912. Fylgia hade de senaste åren tjänat som målfartyg vid skjutförsök från såväl marinens som flygvapnets sida och även Sverige gjorde dylik tjänst sommaren 1957. Fartygen kom därigenom att tjäna utvecklingen även efter sin aktiva tid. Skjutförsöken omfattade bl. a. stridsmässiga prov med s. k. zonrör, d. v. s. radar-tändrör i spetsen på artilleriprojektiler, som gör att granaten automatiskt briserar på det mest effektiva avståndet i förhållande till målet eller inom en viss zon från målet — härav namnet. Med zonrören har framförallt luftvärnets träffsannolikhet mångdubblats. De tillverkas av AB Bofors och har vid försöken givit en funktions-procent av inte mindre än 95. — Under sommaren utförde flottan även mycket lyckade prov med helautomatiska radareldledningsinstrumenteringar, vilkas obevekliga och allseende ”radarögon” inte ens det snabbaste flygplan kan undgå. Det är dock inte enbart de bemannade flygplanen som hotar över vatten sfartygen. Kandidaten i sjökrigsvetenskaperna konteramiral A. Krutjenick skrev om detta i Sovjetskij Flot den 15/11 1957: ”Robotvapnens framträdande har på nytt aktualiserat frågan om hur luftvärnet skall organiseras på ett övervattensfartygsförband. Om det tidigare var flygplanen som var det stora hotet från luften så är nu motståndarens pilotlösa luftfarkoster väl så farliga. Samtidigt har dock skapandet av luft- 133