Då statens inkomster inte kunde hålla takten med de stigande utgifterna, undergick det statsfinansiella läget en allvarlig försämring. Av den under hösten framlagda slutredovisningen för budgetåret 1956/57 framgick sålunda att ”totalbudgeten”2) detta räkenskapsår resulterat i ett underskott om ca 800 milj, kr., medan man i det ursprungliga riksstatsförslaget räknat med ett betydande överskott. Totalbudgeten för 1957/58 beräknades samtidigt komma att lämna ett ännu större underskott, eller ca 1 600 milj. kr. Försörjningsbalansen 1955—1957 i löpande priser. Miljoner kronor. • 1955 1956 1957 prel. Förändring 1956—1957 Miljoner kr. Procent Tillgång Produktion 49 110 53 040 56 410 + 3 370 + 6 Import 10 340 11430 12 600 + 1 170 + 10 Summa tillgång 59 450 64 470 69 010 + 4 540 + 7 Användning Privat inhemsk bruttoinvestering .... 8 410 9 190 9 710 + 520 + 6 Offentlig inhemsk bruttoinvestering. . 6 160 6 690 7 380 + 690 + 10 Ökning av lager 960 700 630 — 70 Export 9 920 11 310 12 600 + 1 290 + 11 Privat konsumtion 28 150 30 240 31 620 + 1 380 + 5 Offentlig konsumtion 5 850 6 340 7 070 + 730 + 12 Summa användning 59 450 64 470 69 010 + 4 540 + 7 Budgetunderskotten ledde till allt större statliga upplåningsbehov. Vidare ställde bostadsbyggandet och kommunerna mycket stora krav på kreditmarknaden, samtidigt som den under första halvåret särskilt starkt expanderande produktionen och handeln inte kunde tillgodose sina kreditbehov inom ramen för det utlåningsmaximum, som efter förhandlingar mellan riksbanken och främst affärsbankerna fastställts för dessas krediter till näringslivet (95 procent av kreditvolymen i juli 1955, exkl. bostadskrediter). När härtill priserna började stiga i konsumentledet beslöt bankofullmäktige den 10 juli — utan att ha tagit kontakt med finansdepartementet — att höja diskontot från 4 till 5 procent. Samtidigt ersattes ”kredittaket” med mera allmänna direktiv om restriktivitet i utlåningen. Räntehöjningen möjliggjorde under sensommaren inte obetydliga obligationsemissioner för bl. a. bostadsbyggandet. Under året kom den onekligen också att verka som en viktig faktor i konjunkturstabili-serande riktning. Den svenska valutareserven ökade med ett 70-tal milj. kr. till drygt 2,7 miljarder kr. Inför eventualiteten av en försämrad exportkonjunktur (och fortsatt hög inkomstbildning inom landet) kom den emellertid att framstå som ”alarmerande” liten. Å andra sidan hade under höstens lopp våra prisrelationer i förhållande till utlandet (”terms of trade”) börjat förbättras som följd av fallande internationella råvarupriser. Produktion, investering och konsumtion Den volymmässiga ökningen av den totala produktionen (d. v. s. bruttonationalprodukten) beräknas ha uppgått till 2 proc. Tillväxten i INDUSTRIENS produktionsvolym blev 3 å 4 proc., vilket innebar en något större ökning än under de två närmast föregående åren. Särskilt under första hälften av 1957 uppvisade industriproduktionen en god expansionstakt, medan en del tendenser till stagnation gjorde sig gällande under årets senare del. Bland branscher för vilka produktionsutvecklingen var särskilt gynnsam under de 2 å 3 första kvartalen av 1957 befann sig sådana exportbetonade industrier som verkstads- och skogsindustrierna. Även en del hemmamarknadsindustrier som sko-, läder-, textil- och trikåindustrierna hade förhållandevis gynnsamma konjunkturer. Påtagliga avmattnings-tendenser gjorde sig gällande inom flera branscher under årets senare del, bl. a. för stål-, massa-, tidningspappers- och även textil- och beklädnadsindustrierna. JORDBRUKET fick ett dåligt år också 1957. Dess bidrag till nationalprodukten ökade 2) Med totalbudget förstås summan av utgifterna på driftsbudgeten och kapitalbudgeten (= statens investeringsbudget, vars inkomstsida normalt utgöres av lånemedel) sammanställd med statens löpande inkomster. 144