Väl så intressant ur ekonomisk synpunkt som SOVJETUNIONENS framgångar på rymdraketområdet var framläggandet under fjolåret av vissa produktionsupp-gifter. Enligt dessa skulle industriproduktionen ha fortsatt att öka med ca 10 proc., en siffra som kommit att anses som ”normal” för 1950-talet. Liksom under den stalinistiska eran var ökningen starkare inom kapitalvaruproduktionen än inom konsumtionssektorn. Arbetsproduktiviteten inom industrien ökade med 6,5 proc, mot ”planerade” 5,4 proc. Den kraftiga expansion, som är utmärkande för sovjetisk industri, belyses mera i detalj i följande tabell. Siffrorna för 1972 lämnades av partisekreterare Krusjtjev i ett stort anförande vid Högsta sovjets jubileumssession den 6 november. Det var f. ö. vid detta tillfälle som Krusjtjev lanserade tanken att Sovjetunionen kan ha överflyglat Förenta staterna som ekonomisk stormakt år 1972. 1956 1956 USA 1957 prel. 1958 plan 1972 beräkn. Kol milj, ton 429 479 461 488 650—750 Råolja milj, ton 84 354 98 112 350—400 Elektrisk energi miljarder kwt 192 684 210 231 800—900 Järnmalm milj, ton 78 98 84 94 250—300 Stål milj, ton 49 105 51 54 100—120 Cement milj, ton 25 54 29 35 90—HO Skor milj, par 290 586 314 342 600—700 Spannmålsskörden blev på grund av torka betydligt mindre än under rekordåret 1956, då den av utländska experter uppskattats till 125 milj. ton. De stora nyodlingarna öster om Ural, som Krusjtjev tagit initiativ till, uppges ha bidragit med inte mindre än 17 milj. ton. Den 26 september tillkännagav Pravda en viktig omläggning av den ekonomiska politiken. Regeringen hade beslutat att den löpande femårsplanen 1955—60 skulle frångås. I stället skulle en ny 7-årig ”perspektivplan” utarbetas för åren 1959—65. Bakgrunden torde bl. a. ha varit behovet av att öka råvaruproduktionen. Vidare synes den i maj beslutade decentraliseringen av näringslivet (överförande av viktiga befogenheter från de centrala myndigheterna i Moskva till 105 nyupprättade regionala ekonomiska råd) ha varit av betydelse i sammanhanget. Också svårigheter att uppnå de för löpande femårsplan uppsatta produktionsmålen för 1960 kan ha medverkat. SVERIGE Dämpad högkonjunktur. Budgetunderskott För de expansiva inslagen i den svenska ekonomien under 1957 svarade framför allt utrikeshandeln och de offentliga utgifterna. Exporten steg särskilt kraftigt under första halvåret och totalresultatet för året blev en ökning med 8 volymprocent, medan importstegringen jämfört med 1956 stannade vid knappt 7 volymprocent. De statliga och kommunala investeringarna ökade tillsammans med 6 proc., varvid ökningen för kommunerna var störst. Däremot steg de privata investeringarna, som under de båda föregående åren pekats på som den främsta konjunkturpådrivande faktorn, inte med mer än 1 proc. Inom konsumtionssektorn ökade det allmänna sin efterfrågan med 3 volymprocent. Värdemässigt blev den offentliga konsumtionsökningen hela 12 proc., beroende på en kraftig höjning av tjänstemannalönerna, som motsvarar närmare % av den offentliga konsumtionen. Den privata konsumtionen beräknas inte ha stigit med mer än 1 volymprocent, trots betydande inkomststegringar inom så gott som samtliga löntagargrupper. ”Gapet” mellan reell konsumtionsökning och inkomstbildning utfylldes som vanligt till största delen av prisstegringar. Vidare togs löneökningarna i anspråk för högre skatteinbetalningar samt, ehuru i mindre utsträckning, antagligen även för större insättningar på sparbanksböcker och ökade inbetalningar av försäkringsavgifter. 143