De högre skolornas lärare har emellertid med stor kraft värjt sig mot en utvidgning av det kommunala valförfarandet. Mot bakgrunden av hur folkskollärarvalen på sina håll ibland gått till, har man fruktat, att ovidkommande hänsyn skulle leda till att den vid varje tillfälle mest meriterade läraren skulle ställas åt sidan. Riksdagen löste, i nära anslutning till ecklesiastikministerns förslag, problemet med en kompromiss: kommunen får förslagsrätt beträffande samtliga lärartjänster (utom beträffande gymnasiets lektorer) men tillsättningsmakten förlägges till den nybildade statliga länsskolnämnden, där det kommunala inslaget genom de fyra landstings-valda ledamöterna visserligen är starkt, men vars handlingsfrihet är begränsad genom de noggranna bestämmelser, som givits om vilka befordringsgrunder, som skall beaktas. För skolchefernas del blir det den förändringen, att den obligatoriska skolans rektorer, ävensom realskolans rektorer, utses av skolöverstyrelsen i stället för av skolstyrelsen resp. K. M:t och skoldirektörerna, d. v. s. kommunens högste skolchef, av K. M:t. Detta sistnämnda har i Stockholm framkallat en stark opposition och föranlett en framstöt om sådan ändring i bestämmelserna, att kommunen skall bibehållas vid sin hittillsvarande rätt att utse den högste chefstjänstemannen inom den kommunala skolförvaltningen, något som dock med tanke på riksdagens bestämda ställningstagande på denna punkt sannolikt inte kommer att leda till resultat. * Som vanligt har riksdagen under året erhållit en redogörelse för den under skolöverstyrelsens ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola samt den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor. Det mest intressanta är emellertid departementschefens härtill anknutna redovisning av de synpunkter, vilka skall gälla som direktiv för den — inledningsvis omtalade — sammanfattande utredning i skolfrågorna, som senare under året tillkallades med nuvarande ecklesiastikministern Edenman som ordförande. Riksdagens godkännande i detta sammanhang av de av departementschefen förordade riktlinjerna för planeringen för enhetsskolorganisationens genomförande är även av största betydelse. Dessa riktlinjer innebär, att den nuvarande försöksperioden beräknas fr. o. m. läsåret 1962/63 — efter ett beslut om enhetsskolans definitiva utformning — Övergå i en period, varunder allmän övergång till obligatorisk enhetsskola skall ske, så att denna skolform kan beräknas vara i huvudsak helt genomförd fr. o. m. läsåret 1972/73. Men som sagt, dessförinnan skall riksdagen ha fattat beslut om enhetsskolans definitiva utformning på grundval av det material, som 1957 års skolberedning kommer att framlägga och alla de synpunkter, som remissinstanserna kommer att redovisa. Och det är ingen liten utredningsuppgift, som utredningen har fått sig förelagd — i riksdagspropositionen anges huvuduppgifterna på följande sätt: ”a 11 företaga erforderliga undersökningar rörande skolans mål och uppgifter i samhället, att på grundval av de samlade erfarenheterna från försöksverksamheten närmare utforma och bestämma den obligatoriska, organisatoriskt sammanhållna nioåriga skola, för vilken riksdagen uttalat sig, att framlägga förslag angående den organisatoriska anknytningen till denna skola av skolor för viss vidareutbildning, såsom praktiska realskolor och kommunala flickskolor, samt att på grundval av de företagna undersökningarna om skolans uppgifter i nutidssamhället närmare bestämma innehållet och utformningen av de ifrågavarande skolformernas kurser”. 159