Av de 28 orterna har nio fått sin nya organisation fastställd att gälla fr. o. m. läsåret 1957/58. I sex av dessa, nämligen Eskilstuna, Gävle, Göteborg, Halmstad, Hälsingborg och Kristianstad blir det treårig realskola och därmed även femårig flickskola, som i alla sådana här sammanhang organiseras parallellt med realskolan, medan tre städer, Lund, Skövde och Västerås, övergår till försöksverksamhet med nioårig enhetsskola. De övriga i den första gruppen ingående kommunerna kommer att först från och med ett kommande läsår omorganisera realskolan eller — som Landskrona — att behålla den femåriga realskolan intakt. Likaså dröjer det naturligtvis med en eventuell omorganisation på de orter, som inrangerats i grupperna 2 och 3, vilka skulle senast den 1 januari 1958 resp, den 1 januari 1959 redovisa sina utredningar till skolöverstyrelsen. Med tanke på att det tar ett par år, innan den treåriga realskolan kommer i gång — den första effekten av omorganisationen är ju att intagningen i realskolan upphör under två år och att alla elever får stanna kvar i folkskolan för att där passera klasserna 5 och 6 — och att såvitt man nu kan bedöma, enhetsskolan skall vara helt genomförd under 1970-talets första år, blir det alltså inte under någon längre tid, som den omorganiserade realskolan kommer att göra tjänst. Årets skolpolitiskt intressanta händelser har även på annat sätt grupperat sig kring kommunala förehavanden. Som ett led i den skolstyrelsereform, som skall träda i kraft den 1 juli 1958, har kommunerna haft att före utgången av 1957 välja den styrelse, som skall framdeles fullgöra de kommunala funktionerna med avseende på skolväsendet och leda och förvalta inte bara den obligatoriska skolan — folkskolan — utan även de icke-obligatoriska, statliga och kommunala realskolor och gymnasier, flickskolor samt inte minst de kommunala yrkesskolorna. På många håll förefaller det som om denna nya styrelse helt övertagit folkskole-styrelsernas personaluppsättning; på andra däremot har det gjorts nybesättningar uppenbarligen med hänsyn till de många nya arbetsuppgifter, som i fortsättningen skall ankomma på de kommunala huvudmännen. Att sia om hur dessa styrelser kommer att fungera inte minst i förhållande till statsläroverken är naturligtvis omöjligt, det enda som är säkert är att det blir en stor arbetsbelastning och ett betydande ansvar, som de kommunala förtroendemän, som ingår i styrelserna, åtagit sig. En arbetsuppgift, grannlaga och ingalunda lätt, har 1957 års riksdag emellertid delvis befriat kommunerna från, nämligen tillsättningen av lärare och skolchefer. Hitintills har denna procedur tillgått så, att, när det gällt folkskollärare, skolstyrelsen fritt kunnat välja mellan de tre mest meriterade sökandena, därvid det ingalunda alltid varit den främste på förslaget som blivit utsedd. Beträffande de högre kommunala skolornas lärare har styrelsens valförfarande varit en chimär — man har varit skyldig att välja den mest meriterade. Statsskolornas lärare slutligen har utsetts av skolöverstyrelsen eller K. M:t. Av skolcheferna har endast folkskolans överlärare utsetts kommunalt, medan rektorerna vid både högre kommunala skolor och statsläroverk utsetts av statligt organ. I fortsättningen kommer samtliga dessa lärare att tjänstgöra vid skolformer, som sorterar under den kommunala skolstyrelsen. Detta har också under de år, som lärartillsättningen diskuterats, tagits till intäkt av kommunerna för en rent kommunal tillsättning i stil med folkskollärarvalet — det har gjorts gällande att utan makt över lärartillsättningen skulle kommunens inflytande över skolväsendets lokala utformning i själva verket vara obefintligt. Och naturligtvis gällde detta resonemang i ännu högre grad skolcheferna. 158