JORDBRUKSÅRET 1957 Av sekreterare RICHARD HÅKANSSON Miljontals kronor regnade bokstavligen bort under skördeperioden september— oktober och därför kan jordbruksåret 1957 betecknas som ett katastrofår utan jämförelse i vår tid. Skördeuppskattningen den 31 juli förutskickade annars en rekordskörd för svenskt jordbruk. När det försenade skördearbetet under augusti månad pågick kunde oljeväxtskörden bärgas under gynnsamma väderleksförhållanden, men därefter följde en nästan sammanhängande sex veckors ihållande regnperiod med stigande nederbördssiffror, som trotsade försöken att med skörde-tröskorna forcera den uppblötta marken. Ännu i början av november stod mycket säd kvar i skylarna. Särskilt svår var situationen i de mellansvenska länen och även i västra Sverige, där många sädesfält, förstörda av regnet, måste lämnas åt sitt öde och senare under hösten plöjas ner. Endast i de södra länen bärgades skörden utan onormala groddskador. Höstriksdagen fick som ett av sina första ärenden att vidta vissa omedelbara åtgärder till stöd åt jordbruket utan att avvakta resultatet av inventeringen av årets skördeskador. Sålunda bemyndigades Svensk Spannmålshandel att inköpa även sådant vete och sådan råg som inte fyllde kvalitetsfordringarna på brödsäd. I mitten av november framlades resultaten av inventeringen av skördeskadorna som visade att regnen hade varit mycket svåra inom Svealand, Norrland och Västsverige. Förlusterna uppskattades till ca 160 milj, kronor. Senare uppnåddes enighet om att 40 milj, kronor ställdes till förfogande för utdelning av kontanta individuella bidrag till de av skördeskadorna hårdast drabbade jordbrukarna. Av bidragsbeloppet täcktes 25 miljoner kronor genom avräkning på det belopp av 100 miljoner kronor, som enligt tidigare beslut av regering och riksdag hade avsatts till en jordbrukets skördeskadefond, och återstående 15 miljoner togs från importavgiftsmedel. I proposition till riksdagen begärdes vidare att 44 miljoner kronor skulle få disponeras för lån till jordbrukare som lidit skördeskador. De som tidigare hade stödlån, ex. av stödlånebidragen 1955, kunde få ett års uppskov med amortering. I samband med denna uppgörelse följde bl. a. en livlig pressdebatt dels om den väntade skördeskadeutredningens resultat, som skulle offentliggöras före årets slut, och dels om jordbrukets rätt till s. k. resultatutjämning i likhet med det under senare år praktiserade ”skogskontot”. Beträffande skördeskadeförsäkringen var opinionen i jordbrukarkretsar tydligen splittrad. Om enighet uppnås beträffande principer och riktlinjer — obligatorisk eller frivillig försäkring — kunde den nya försäkringsformen träda i kraft tidigast från och med det nya produktionsår, som för jordbruket räknas från den 1 oktober 1958. Vilken mening som kommer att segra är svårt att säga. Avgörande för flertalet jordbrukare är relationen mellan självrisk, premier och statsbidrag. Höstsädesarealen starkt reducerad Genom höstens regniga väderlek reducerades som väntat den med höstsäd besådda arealen — så låga arealer med vete och råg hade inte förekommit sedan 1940-talet. Däremot ökade sådden av oljeväxter. 168