Världsberömd hjärnkirurg räddar lika berömd hjärtkirurg Professor Clarence Crafoord, världsberömd för sina hjärt- och aortaoperationer, drabbades den 18 februari av en svår blödning mellan hårda och mjuka hjärnhinnorna, en sjukdomsform av synnerligen allvarlig art. Han fördes medvetslös till sin lika frejdade vän professor Herbert Oiivecrona och iades in på dennes hjärnkirurgiska klinik på Serafimerlasarettet, där han den 20 februari undergick en första operation. Den svåra operationen fick ett lyckligt förlopp och en viss förbättring kunde omedelbart konstateras i patientens tillstånd, men senare inträdde en försämring som den 23 februari gjorde ett nytt ingrepp nödvändigt för att lätta på den blodfyllnad som då åter hunnit inträda. Hjärnblödningen ville i alla fall ej stoppa och ytterligare två operationer måste göras, innan en definitiv vändning i sjukdomen med återvändande medvetande kunde förmärkas. Sådana upprepade ingrepp är dock tämligen vanliga vid denna form av hjärnblödning. Den fjärde operationen, som gjordes den 26 februari, var den mest omfattande av alla. Ännu på kvällen den 28 februari var professor Crafoord så illa däran att professor Oiivecrona måste beteckna hans tillstånd som kritiskt och att ett hävande av medvetslösheten var vad man närmast fick hoppas på. Ytterligare ett kirurgiskt ingrepp förkiarade professor Oiivecrona ej vara aktuellt. Efter det medvetslösheten tillfälligt hävts den 1 mars återkom den senare samma dag på nytt och först den 2 mars kunde en påtaglig vändning mot tillfrisknande konstateras. Professor Herbert Oiivecrona demonstrerar en operation i television. Professor Crafoord var då vid medvetande hela dagen och förbättringen fortskred därefter normalt om än långsamt. Den 10 mars kunde han delvis vistas uppe och den 26 mars kunde han flyttas från Serafimerlasarettet till Röda korsets sjukhem för en tids konvalescens där. Den 11 april kunde han återvända till hemmet i Djursholm, men det tog sedan närmare ett halvt år innan han helt hämtat sig efter sin svåra sjukdom. Först den 1 oktober kunde han återinträda i tjänst på sin nya thorax-kirurgiska klinik på Karolinska sjukhuset. programmet Den mystiske dr Langer, vars hemliga vistelseort lyssnarna fick lista ut. Under hösten presenterades flera nyheter. Lördagarnas stora underhållning Alla mot Alla med Lennart Hyland som konferencier utgjordes av en tävling mellan yrkeskategorier och artade sig under höstens lopp till en klar succé, delvis med hjälp av karusellartade upptåg, t. ex. gratis bakelser åt alla barn, djäknemarschen, renen som sändes från Kiruna till Hyland eller Alla mot Alla-tåget med två småpojkar som konduktörer. En något modifierad form av Dagens revy sändes på måndagarna under rubriken Hänt va’re här, som även innehöll publikfavoriten Enslingen Johannes. P 2 erbjöd på lördagarna en nyhet, mammutprogrammet Metronomen, som sändes från kl. 16.00 till 19.30 och innehöll en hel del friska och okonventionella inslag. Den stora underhållningsorkester, som skapats för programmet Kaskad, under våren sänt på söndagarna, utnyttjades under hösten för det påkostade programmet På estraden, vars första del sändes i Riksprogrammet och andra del i P 2. Till dessa konserter inbjöds både inhemska och utländska dirigenter och artister. En betydelsefull nyhet var Harry Arnolds orkester som tillkom på Sveriges Radios initiativ och väckte stor uppmärksamhet även utomlands. Jazzvännerna fick i P 2 två nya program, söndagarnas jazzkonserter med våra bästa jazzorkestrar och måndagarnas 90 minuter långa Spisarparty ”delvis Presley, delvis jazz”, som riktade sig framför allt till ungdom. 197