utfrågare av de tre personer som uppträdde under samma namn och med samma yrke och där det gällde att gissa vem av dem som var den rätte. Med showprogrammet ”Klart Göteborg” invigdes på hösten inofficiellt den provisoriska länkförbindelsen, som Sveriges radio byggt till Göteborg, men som tagits i bruk redan i augusti. Från starten till årsskiftet skedde endast fyra svårare avbrott. Under regeringskrisen på hösten slog TV igenom som nyhetsförmedlare och i en rad extraprogram levererades rykande färska nyheter med T. G. Wickbom som intervjuare och kommentator. Vid den stora folkomröstningen i pensionsfrågan hade TV:n bl. a. stor valvaka — partiledarna hade högkvarter i TV:ns lokaler och stod hela tiden beredda att rycka in i studion med eller utan make up för att göra kommentarer. Även i en del skolor i Stockholm försöksdebuterade TV:n på hösten. Det var dagarna 15—17 oktober, som man sände språklektioner m. m. med hjälp av lånade mottagare. Om och när experimentet skall upprepas är ännu inte bestämt. Över de 61 långfilmer som TV:n sände under året — 38 utländska och 23 svenska — skulle man i de flesta fall helst vilja dra en tystnadens slöja, men det fanns dock undantag, som Eisensteins klassiska ”Pansarkryssaren Potemkin” och ”Ivan den förskräcklige” samt några till, bl. a. de svenska ”Appassionata” och ”Brott och straff”. Trots enstaka direkta misslyckanden, en myckenhet medioker underhållning och trots svårigheter att hålla programtider m. m. blev dock 1957 ett ganska gott TV-år, där man oavsett omåttligt negativ kritik från vissa håll, särskilt från dem som ivrar för kommersiell TV, nog tyckte att åtminstone de minsta barnskorna trampats ut och att licensen var värd sin hundralapp.

TV:n gjorde på hösten sin debut även i en del av Stockholms skolor, än så länge blott på prov.