TEATERÅRET 1957 Av PER ERIK WAHLUND Det mest anmärkningsvärda på teaterfronten under året var att Malmö stadsteater erövrade hegemonien bland landets skådebanor. Med sina stora tekniska resurser lyckades Lars-Levi Læstadius tillämpa en repertoarpolitik som väckte häpnad och beundran, hos övriga stadsteaterchefer möjligen också en lätt avund. Teatern svarade för två av spelårets största konstnärliga segrar, Ibsens "Peer Gynt” och Molières ”Misantropen”, båda med Ingmar Bergman som regissör och med Max von Sydow i titelrollen. Speciellt molièreföreställningen, där Sydows mörkt intellektuelle Alceste sekunderades av en sällsynt förförisk Célimène i Gertrud Fridhs gestalt, kom både kritik och publik att knäfalla och ansågs förebåda en renässans för Molière på svensk scen. Sydow hade redan tidigare fått Svenska Dagbladets Thaliastipendium; nu tilldelades det i stället Ingmar Bergman, den förste regissören i en rad av förtjänta yngre skådespelare. Kurt-Olof Sundström och Olof Thunberg i Strindbergs ”Gustav Vasa” på Norrköpings teater. 217