IDROTTS LIVET 1957 Av redaktör OLOF GROTH Efter de svåra svenska motgångarna i de olympiska spelen i Melbourne trodde man, att den svenska idrotten definitivt skulle sacka efter i den internationella konkurrensen. Glädjande nog blev så icke fallet. Visserligen förlorades många landskamper, däribland två viktiga i fri idrott, men en viss uppryckning kunde dock förmärkas. I fotboll besegrades samtliga nordiska lag, mot Ungern blev det oavgjort 0—0 på Råsunda och mot de två starka fotbollsnationerna Ungern och Tyskland blev det så knappa nederlag som 0—1, båda resultaten på bortaplan. I fri idrott, som i flera år gett anledning till bekymmer, förlorades landskamperna mot ”arvfienderna” Tyskland och Finland, den senare mycket knappt med 201— 208, men mot Italien i Trieste blev det svensk seger med 107—94. Vinterns största framgång blev ishockeysegern i VM-turneringen i Moskva. Sverige vann alla sina matcher utom den sista mot Sovjet, som slutade oavgjord 4—4. Genom att Sovjet tidigare förlorat en poäng mot Tjeckoslovakien (2—2) blev Tre Kronor världsmästare. Kanada och USA deltog icke. Serierna här hemma följdes med rekordartat intresse, icke minst beroende på de många nya konstfrusna anläggningarna. Gävle Godtemplare vann SM-turneringen med 8 poäng före Djurgården 7, Södertälje 7 och Leksand 2. Bandyintresset stagnerade i konkurrens med ishockeyn. Örebro SK vann SM-finalen över Hammarby med 2—1. I landskamperna blev det mot Finland 2—2 Världsmästartiteln i ishockey 1957 är bärgad och svenska laget åker in på planen i Moskva för att motta mästerskapspokalen och mästerskapstecknen. 1 täten ”Tumba” Johansson med svenska flaggan följd av lagkaptenen Lasse Björn med blomsterbukett. 258