Peter Freuchen (Se föreg. sida) Sacha Guitry Miklos Horthy Sacha Guitry Den berömde franske skådespelaren och teaterförfattaren Sacha Guitry, en av Paris mest firade publikidoler, avled den 24 juli i en ålder av 72 år. Han kunde sägas vara född för teatern: hans far Lucien Guitry var Frankrikes störste skådespelare i början av seklet och hans mor var även hon en uppburen aktris under sitt artistnamn Renée de Pomty. Deras son föddes i S:t Petersburg under ett gästspel där av föräldrarna. ”Han hade som skådespelare ett stort register med särskild fallenhet att gestalta historiska personer men framför allt fascinerades allmänheten av kombinationen skådespelaren-författaren. Han skrev 150 dramer och komedier och uppträdde själv i flertalet av dem. Hans pjäser utmärkte sig för snabba repliker, paradoxala reflexioner, skicklig ironi och kvick cynism, allt sådant som livligt uppskattades av parispubliken. Redan 1915 hade Guitry börjat intressera sig för filmen men först 1936 slog han här sitt stora slag med filmen 'Jag var en falskspelare’, som dess svenska titel löd. Den blev en utomordentlig succé. Allt som allt hann han med ett 40-tal filmer och under de senaste åren av sitt liv ägnade han sig uteslutande åt filmkonsten med ett kommersiellt lysande men ur konstnärlig synpunkt mindre lyckat resultat. Hans divafasoner tangerade understundom det groteska. Hans bostad vid Champ de Mars, där han också dog, var ett teatraliskt arrangerat museum, där han omgav sig med lika dyrbara som oväntade föremål. Ingenting kunde vara mera teater än atmosfären kring denne bortskämde publikgunstling, som parisarna älskade till den grad, att de till och med översåg med att hans hållning under ockupationen ej var särskilt rekommendabel och lät honom slippa undan med två månaders fängelse.” (Sven Aurén (Griggs) i Svenska Dagbladet.) Miklos Horthy Förre ungerske riksföreståndaren amiral Miklos Horthy avled den 9 februari i Lissabons förstad Estoril, där han under åtta år funnit en fristad. Han var född 1868 och tillhörde en ungersk adelsätt. Under Habsburgmonarkien var han marinofficer och deltog under första världskriget med utmärkelse i flera sjöoperationer mot Italien. Mot slutet av kriget utnämndes han till marinchef men måste kort därefter utlämna alla sina fartyg och blev ”amiralen utan flotta”. 1919 blev Horthy ungersk krigsminister och organiserade som sådan det militära motståndet mot Bela Kuns bolsjevikiska skräckregim. I slutet av året intågade han i Budapest i spetsen för den ungerska nationalarmén och valdes på våren 1920 till riksföreståndare. I början av andra världskriget försökte han till en början hålla sitt land utanför striderna men tvangs att ge vika för det nazistiska Tysklands tryck och sätta in den ungerska armén mot Ryssland. Efter det tyska nederlaget vid Stalingrad sökte Horthy åter dra sig ur kriget, vilket av Hitler besvarades med att han 1944 besatte hela Ungern, tog Horthy till fånga och bortförde honom till Tyskland, medan pilkorsledaren Szalasi upprättade det skräckvälde som bröts under ryssarnas och tyskarnas strider om Budapest. Efter det tyska sammanbrottet blev Horthy fri och begav sig till Portugal. 304