SKIFTE PÅ PETRI STOL Av MARTHA LARSSON Påven Pius XII avled tidigt på morgonen den 9 oktober efter fem dagars sjukdom. I början av oktober hade läkarna återupptagit behandlingen mot en gammal åkomma, ett diafragmabråck, utan att påven ville höra talas om vila. Audienser avlöste varandra på löpande band i sommarresidenset i Castel Gandolfo utanför Rom. Efter en läkarundersökning den 6 oktober svartnade det för patientens blick och han förlorade medvetandet. De närmaste timmarna ilade anförvanter och höga prelater till Castel Gandolfo. Först på kvällen började den sjuke återfå medvetandet. Nästa morgon var han bättre, underhöll sig med sina läkare, talade om arbetet som väntade och bad sin husföreståndarinna, den tyska nunnan Pasqualina Lehnert, lägga på en Beethovenskiva, som han hörde tillsammans med sina läkare. Men samma kväll inträdde en försämring, och nästa dag, den 8 oktober, gav läkar-bulletinen föga hopp; det talades om en blodpropp i hjärnan. Påvens dödskamp varade hela onsdagen och natten till torsdagen. Han avled på torsdagsmorgonen klockan 3.52. (Nekrolog se sidan 281.) Italien och hela den katolska världen hade sorg. Den 10 oktober fördes den dödes stoft till Rom — i en påfallande smaklöst utstyrd motoriserad likvagn — först till Laterankyrkan, som är Romstiftets domkyrka, och därifrån under militära hedersbetygelser, åtföljt av det romerska prästerskapet och huvudstadens invånare, till Vatikanen. Efter två dagars lit de parade i Peterskyrkan förrättades begravningen och kistan gravsattes i Peterskyrkans krypta. I juvelprydd tiara välsignar den nykrönte påven Johannes XXIII från Peterskyrkans mittbalkong människomassan på Petersplatsen. 3 33