KRIGSMAKTEN För krigsmakten blev 1958 ett märkesår. Riksdagsbeslutet i försvarsfrågan gjorde då slut på det fleråriga provisoriet och skapade en fast grund för utvecklingen på längre sikt. Förutsättningen skapades 4 februari genom en överenskommelse mellan ledarna för de fyra demokratiska partierna, som innebar att krigsmakten under de närmaste 3—4 åren skulle utformas och inriktas enligt ”alternativ Adam”. Kostnadsramen för försvarets driftbudget skulle höjas till 2,7 miljarder kr. för budgetåret 1958/59. En årlig anslagsstegring av 214 procent för teknisk utveckling och därutöver kompensation för löne- och prisstegringar skulle utgå fr. o. m. budgetåret 1959/60. Frågan om atomvapen i den svenska krigsmakten ställdes på framtiden. Arbetet i 1955 års försvarsberedning kunde därefter snabbt avslutas. Försvarsberedningens utlåtande I sitt 18 februari avgivna utlåtande fastslog beredningen inledningsvis, att det utrikes- och militärpolitiska läget alltjämt nödvändiggjorde ett starkt svenskt försvar. Detta vore en nödvändig förutsättning för att den alliansfria utrikespolitik, varom praktiskt taget hela vårt folk vore enigt, skulle kunna hävdas. Beredningen pekade på vårt lands randstatsläge mellan de båda stormaktsblocken och på de Arméns nya 9 cm fjärrpansarvärnspjäs slår igenom pansaret på alla nu kända stridsvagnar. 57