Intensiteten av den radioaktiva strålningen mäts på en av de i övningen deltagande soldaterna. (5/11) nen angivna riktlinjer och förslag. Det stora värdet av samförståndslösningen mellan de fyra demokratiska partierna underströks särskilt. Efter dagslånga debatter i sommarriksdagens slutskede samlades en överväldigande riksdagsmajoritet för ett beslut i huvudsaklig överensstämmelse med för-svarspropositionen. 1 andra kammaren samlade en reservation till förmån för en lägre kostnadsram endast 10 röster. Beträffande beslutets innebörd med avseende på krigsorganisationen hänvisas till referat av ÖB utredningar i årsboken för 1957. Efter nära två månaders utskottsbehandling av den från sommarriksdagen uppskjutna frågan om f redsorganisationen fattade riksdagen 10 december beslut även i denna fråga. Till atomvapenfrågan återkom överbefälhavaren redan 3 oktober. I sitt yttrande över de olika militära förvaltningarnas anslagsäskanden för budgetåret 1959/60 framförde ÖB ånyo sin uppfattning, att det svenska försvaret snarast möjligt borde förses med atomvapen. 1959 års riksdag borde därför bevilja försvarets forskningsanstalt (FOA) tillstånd att utvidga sin forskning rörande skydd mot atomvapen till att även omfatta möjligheterna att tillverka sådana vapen inom landet. Detta krävde ett anslag till FOA på 2,8 miljoner kronor. Bland övriga viktigare händelser inom krigsmakten kan nämnas att försvarsministern 17 maj tillsatte en utredning om försvarets kommandoexpeditions ställning och uppgifter. En kommitté för utredning av krigsmaktens högsta ledning tillsattes av ÖB 23 oktober. Ordförande blev kustartilleriinspektören generalmajor K. R. Kolmodin. Svenska militärläkarföreningen högtidlighöll 23 oktober fältläkarkårens 150-årsjubileum. En central arbetsgrupp för personalplanering föreslogs av ÖB 9 december. Gruppen skulle bl. a. bestå av representanter för försvarsstaben, de tre försvarsgrenarna och centrala värnplikts-byrån. 59