MODET Av ELISABETH FALK VÅRENS mest framträdande modenyhet var den hos Dior av Yves Saint-Laurent lanserade trapetslinjen, som bl. a. satte starka spår i det svenska konfektionsmodet. Med trapetsen menades den geometriska figur, som liknar en pyramid med avskuren topp. Samtidigt fanns en annan linje med smal silhuett och något kupig ryggprofil. Midjan placerades än nedåt höfterna, än högt upp på empirevis, men midjan svängdes inte annat än på aftonklänningar. Den korta kjolen slog igenom. Blått var en stor vårfärg, ylletygerna hade gärna stramaljliknande eller krullig yta och sidentygerna var smidiga och lätta, ibland tryckta i yllemönstringar. HÖSTVISNINGARNA slog fast den korta kjolens seger, och midjemarkeringen åkte definitivt upp ovanför midjan. Skärpen kom till heders igen i alla variationer. Genom breda skärp gjordes linjen på livet skenbart kortare vilket gav modellerna en stil som förde tanken till empiren utan att det var fråga om verkliga empire-skärningar. Många skärp träddes helt eller delvis in i en dragsko på både klänningar och kappor eller också höll skärpet endast till framsidan och ryggen föll fritt. EN UPPTILL SVÄLLANDE rundad linje med väldiga kragar, breda axelpartier och rymliga, lågt isatta ärmar, gav volym åt överplaggen som i flera fall ökat något i vidd. Långraggiga tyger eller boucléartade vävnader bidrog också till ytterplaggens omfång. En antydan till den svängda kappans återkomst kunde noteras i vissa modeller, ofta avskurna något ovanför midjan och med en aning hållen vidd i nederdelen. Pälsverk användes flitigt till garnering. Färgerna var även för ytterplaggen ganska lysande med starkt rött, blått, vitt och gult som omväxling till de dovare färgerna mossgrönt, olivgrönt, grått och brungrått. Marinblått var en ovanlig höstfärg som flera av modehusen förde fram. YTTERLIGT ENKLA och släta i skärningen var de förnämsta av modellerna för vardagens klänningar under hela året och det mest karakteristiska för hösten var den lösa vidden kring höfterna under hög midjemarkering. Klänningarna skulle inte smita åt. Korta liv som satt utanpå klänningskjolen förekom. Tvådelade modeller med en kort liten och en längre ytterplaggsbetonad jacka var fortfarande ytterst omtyckta och ersatte dräkten. Klänningsskärpen slutade ibland med nedhängande ändar med frans av varpen. Andra fransdetaljer sågs på många modeller. ETT ORIENTALISKT inflytande bidrog att göra aftonmodet rikt och omväxlande, men det hade också lånat från den venetianska renässansen. Haremsdrape-rade vida korta aftonklänningar, gärna i blommiga tyger, omväxlade med smala empiremodeller, och de större galaklänningarna var ibland fotfria. En släpande överkjol på en smal kort understomme var en mellanform. Nyaste kvällsfiness, lanserad hos Dior, var fezliknande hattar draperade i klänningens tyg. Vida kvälls-rockar av praktfulla sidentyger med orientalisk prägel svepte många galaklänningar eller pälsjackor och schalar. Skärpet fanns med även i aftonmodet och varierades med rosetter och öglor på många sätt. Mörkt bruna eller svarta florstunna strumpor med fina pilar invävda på sidorna lanserades för aftonbruk av ett par av Parishusen och då bars gärna ljusa skor till i klänningens färg. CHAMPAGNEKORKEN kallades en hattform lanserad av den danske modisten Svend Gravesen hos Heim. Den satte i ovanligt hög grad sin prägel på det allmänna hattmodet, genom att den togs upp över hela linjen av hattkonfektionen och visade sig tilltala framförallt ungdomen. 133